,,,som att pysa sista luften ur en ballong, bara ett tomt sladdrigt skal kvar.

Jag just idag, just nu.

Tror aldrig jag kännt mig så helt åt helvete dränerad, och ensam , som just precis nu.

Fast jag egentligen inte är ett minsta dugg mer ensam , eller fränerad än annars...?

Har faktiskt tränat på att släppa taget idag, om människor.

En för att jag måste, för att hålla ihop, och en annan för att låta människan hitta sig själv och ,,ja, få en egen chans att hålla ihop.. paradoxer?

Den ena mer uttalat, den andra helt i mitt eget huvud..fast likafullt rensade..borta.

Svär.

Muttrar.

Och inser att jag ska bädda ner mig istället..

Well well...

Men jag tror jag lär mig, iallafall hoppas jag , att jag nån gång ska sluta låta folk få grepp om själ och hjärta..fuck, här ska byggas murar så det står härliga till..:P

Eller inte, men det verkar fullständigt logiskt, det enda rätta just nu.. 

Fullt frisk, as usuall.

/E

Å så en trudellutt..för att hitta lite engagemang kanske..fake it til u make it, HELL YEAH!