...återgå till verkligheten.

Nu har jag dryftat och ältat tilläckligt tror jag.

Det finns något helande i att träffa människor, som bekräftar att det som knäckte mig,att det  verkligen är "på riktigt".

Tillräkligt många som oberoende av varann säger samma saker..

Helande, läkande, visserligen tungt som fan, men på något vis stärker det, att jag tänker rätt, handlar rätt..å att det framför allt va väldigt väntat att jag skulle rasa förr eller senare.

Skulle lyssnat på alla som sa redan för länge sen, att jag skulle lämna det som va skevt o sjukt, men icke sa nicke, Vira klarar det här, en baggis.

Ja, å så blev det som det blev då.

Lätt att vara efterklok, men kanske så är det faktiskt så att jag lär mig något av det i slutänden.

Nåja, det där va kanske lite obegripligt, för någon som inte är insatt, så jag släpper det nu, och konstaterar bara att jag tydligen är på rätt väg.

Facebook har en funktion som tycks ganska poppis, spåkulan.

Provade den igår, å fick till  svar:

När det inte känns roligt att festa, är det dags att hitta tillbaks till verkligheten.Ryck upp dig. Det blir bättre dagar snart.

Så sant så, så nu ska jag nog ta å göra lite annorlunda ett tag, lekte festprisse ordentligt igår, vilket havererade totalt, å idag känner jag mig mest som ett vrak av odefinierbar sort..usch.

Nåja, min stora kicka är på väg snart, å imorgon hämtar vi hem lilltroll igen.

18.15 på arlanda, pratade med hennes pappa igår, och fick frågan om vilken parfym jag gillade..hehe..å jag har ingen aning om vad jag svarade, så det blir spännande!! :)

Skönt att de kommer hem iallafall, gillar inte att ha människor för långt bort, även om jag unnar dem sol o bad å att må gott.

Well, ska softa lite på soffan nu, så jag kanske återfår någon slags mänsklig form,

Kram kram

..har jag haft idag.

En på riktigt egen..bara jag, telefonen på ljudlöst..utom synhåll..å gjort bara ingening..

Det va bra länge sen jag kunde vara i mitt egna sällskap utan att få malutter, på senare tid har det ju varit närmast omöjligt..

Skjutsade lilltroll å hennes pappa till Arlanda igår, så nu sitter de nånstans..eller sover, förhoppningsvis, men på väldigt mycket varmare ställe, än vad vi som är kvar här gör..rätt åt dem!!!

För min egen del då, så blir det en jävla massa läsa och skriva ett par dagar, för hur det än är, så är det ganska svårt att plugga, när inte en enda hjärncell är som den ska.

Men faktiskt, jag tror att det börjar på riktigt vända, lite, bara lite, men det är inte bara kolmörker längre.

Pratade med mitt gamla jobb i fredags lite, å tydligen lät jag så mycket piggare, så att de ringde nästa dag,  å undrade om jag inte kunde tänka mig att jobba ett litet kortpass igår, så helt otroligt skönt, att de inte tappat bort eller glömt mig.

Nåja, nu är jag fortfarande sjukskriven, och igår va jag ju som sagt i bilen en heldag.

 Lovade i fredags , flera gånger, att höra av mig så fort jag känner mig stadig nog att jobba igen, å det ska jag så klart.

Nåja, skolan först då...boktraven,med  alla papper o pennor å uppgifter som ska skrivas,  hånflinar åt mig, helt säkert, den gör det.

Men nu är det natta, så jag poppar en låt för mig, och er som också är nattsuddisar, en med lite ..ja..jag vet inte, "styrkepuffar" är inte rätt ord, men inte helt fel heller..

Nynnar med o blir lite kaxig av den, å den känslan gillar jag-massor!

Natti o somna sött

..skrivit det förr, men gud pratar med mig via facebook!!

Å så läste jag dagens meddelande,;

..för att få ro, och sova i natt.

Känner mig lite lagom lullig redan, å mitt lilltroll ligger i soffan o sover redan, sjuk är hon, stackaren, som blir lite snorig vart 5te år på sin höjd.

Fick en alldeles underbar kommentar innan, tack hjärtat, men jag publicerar den inte, eftersom det va telenr i den..nog för att du gillar nya folk att messa med nätterna igenom;), men du vet, jag är lite rädd om dig, å man vet aldrig vem som läser..

Hur som helst då, har haft en riktig lågvattendag, men nu på kvällskvisten har det släppt, och jag vet ju, att det kommer vara upp o ner en tid.

pratade med en vän idag, om att man inte ska försöka förstå varför man krisar ihop ibland, utan bara låta det vara, och plana ut..

Kan ju säkert stämma i de allra flesta fall, men jag vet ju vad som rasade..eller,det har ju varit några månader , med allt från kaoset när skottskadorna, väldigt nära, tog musten ur mycket, sen jobbet som behövde dra in på personal..sist in först ut, å så Toker som ..ja, det blev ett abrupt slut med tvärnit.

Å mitt i det ska jag plugga in en massa kuser på minitid..

Poff sa det, å Vira tog slut en stund, men sakta men säkert kommer jag igen..på ett eller annat sätt.

Utan medicinerna som doktorn ville ha i mig, kan verka galet för er som läser, men jag har svårt för att laborera med hjärnan, å det som hände va att jag blev som en levande Zoombie..men en ledsen sån. Då kännsdet bättre att vaa riktigt ledsen stundvis, men iallafall kunna känna glimten av klar tanke ibland.

Ja, laborerat med hjärnan har jag ju gjor förr, säger folk när jag förklarar, men det är inte riktigt det samma..well, sak samma, inga mer utlägg om det, skönt att vara utan dem iallafall..

Well, nu är jag där igen, lämnar ut mig, gnyr  inför publik..men som sagt, det lättar, hjälper faktiskt lite..

Önskar er alla fina drömmar, såna ska jag sikta in mig på nu..om inte trappen till sovrummet kändes sååååå lång:)

Kjamisar

<

p>...å Vira är sömnlös..

Funderar en massa, försöker låta bli..men så återkommer funderingarna..

Antar att det är naturligt kanske.?

Försöker på något vis att reda ut vad som slog slint, vad som golvade mig pladask.

Önskar att jag hade svar på alla frågor, inser att jag antagligen aldrig kommer få dem, å det STÖR, ordentligt.

Nåja, vardagen börjar bli uthärdlig, inte toppen, men det funkar.

Tydligen så tar det en stund att klättra upp igen..

Nåja, ska bädda ner mig alldeles straxt, och försöka lägga bort tankarna, iallafall de jag inte kan göra något åt..

Nattinatti alla där ute

..minst sagt, satte en vän i verket igår.

En riktig kupp faktiskt..

Jo, jag låg som vanligt, apatisk på soffan, för fjärde dan i rad, när en vän steg rakt in hemma, dunkade o for runt i mitt kök, å sen in på min toa..å spolade, och spolade en gång tiLL

Kanske borde jag reagerat, kollat vad han pysslade med, men som sagt, apatin hade min hjärna smått kidnappad..

Sen kommaer han å sätter sig intill, och talar om att det är nog nu, nog på mitt bottenras..så han har helt sonika spolat ner varenda tablett(!)

Alla!

De stämningshöjande, de lugnande, de sövande...ja..rubb som stubb!

Å nu, ett dygn senare, så säger min Carina helt spontant, att hon är glad att se mig igen, att skillnaden är som natt å dag, att jag börjar bli mig själv...

Jag är ingen läkare, det är inte vännen som hivade ut medicinerna heller...men, jag tror faktiskt, att han gjorde ett mindre underverk där..

Jag ringde upp sjukan, å berättade, å sa att det kändes ok, jag vill inte ha dem..och det va okej.

Å sakta sakta, så känner jag saker igen...små tendenser av liv, sorg, glädje, tårar och små skratt..

Låter för enkelt kan man tycka, men jag ser plötsligt ljusglimtar igen..

Jag överlever, för det är tydligen sånt jag gör, och alltid gjort..

Med lite drastisk hjälp av en vän, en äkta och modig sådan- TACK J <3

Tusen tack för att du såg..å vågade gå på känslan.

Ill be back..:)

Kjamkjam

..som fungerar som det ska, just nu, tvärt om-absolut inget!

Nåja, har gjort veckans ryck, å varit inne med lilltroll och hennes farsa, för att fixa ett pass åt henne..alltid nåt.

I övrigt väntar jag bara på att molnen ska lätta lite...nu har ju veckan gått, som söta doktorn sa, veckan när jag skulle märka att jag började funka igen..

Reaktiv depression står det på läkarintyget, som gör det ok att ligga i soffan o glo i taket utan några måsten..

Suger lite på ordet "reaktiv"...

Jag har alltså fått en reaktion till slut,  nu gäller det väl att försöka luska ut vad det är, som slog ner mig så där brutalt, *träff-sänk* rakt i skallen..

Så jag harfått en prat-tant också..som jag naturligtvis missade tiden hos, som med allt annat..

Nåja, snart så vänder det.

Kanske lite galet att skriva å kabla ut över världen att jag blivit koko..eller mer koko än vanligt då, men sak samma..det hjälper mig, å det är väl huvudsaken..

Det, och alla underbara vänner jag har, som ploppar upp som små svampar..

Ni mina vänner, ingen nämnd, ingen glömd, är GULD värda.

Stå bara ut liiiite till, så är jag snart tillbaks..säger doktorn , som jag väljer att tro..  

Love E

..är jag!!!!

Tvärförbannad, ilsken...det är så huvudet känns som om det ska spricka-på riktigt!

Så försöker jag sansa mig en aning, å det jävlar går inte alls, för det pyser och fräser ur öronen på mig!!!

Jag pendlar mellan en känsla av att ha blivit grundlurad, läääääänge, till att vilja kasta mig i bilen och banka förstånd i någon, hello wake up, se vad fan du har framför ögonen..

Så svårt att sätta i ord, så att jag låter bli.....fan, jag älskar en riktig blind mupp!

Å nu får det fan i mig va nog, om inte människan ser det, så är det nog fan dags att släppa taget, på riktigt!

Många fan blev det visst, å jag tänker inte sudda bort ett enda!

nä...det tänker jag inte..å jag tänker publicera inlägget också, för att riktigt sryka under det, påminna mig själv, kalla det vad man vill..seså Elvira-släpp!

...nä, det går iallafall inte...

*ARG*