..får mycket mer betydelse, än man riktigt själv kan begripa..

Iallafall gäller det mig..och iallafall gäller det den här..för mig;)

Kanske texten, kanske "jag vete fan" men ..funkar fortfarande i vissa lägen.

'

..håller fast vid en tanke, eller ett slags hopp, och vill tro på något, riktigt riktigt mycket..ja, då är risken ganska stor att man på ett eller annat sätt missar sånt som faktiskt säger tvärt om.

Äkta förbehållslös kärlek tex.. hur många har faktiskt upplevt den?

Eller begreppet" sanningen segrar alltid"--not, tvärt om,...

För tar man av sig de där hoppfulla glasögonen, så inser man plötsligt, att sanningen inte alls är särskilt önskvärd..

Och den där kärleken..ja, om man blundar och låter sig förminskas tillräckligt mycket, ja då kan man ju faktiskt få det att se riktigt okej ut..eller om jman kan göra om lite där det passar , frisera, gömma undan, och ha på duktigt mycket täckande pasta..ja, då övertygar man med säkerhet ALLA..inkl sig själv..

FAKE IT TIL U MAKE IT...hah, den däremot, har jag fortfarande inte hittat något som motsäger..

Och även, om du aldrig kkommer till "make it" ..ja, va fan, med rosa glasögon så är "fake it" kanske det bästa och bekvämaste?

Så, dagens lärdom - Sanningen (den konkreta evidensbaserade alltså, mao faktiska händelser, och "uppebaraste uppenbara" odiskutabla) är INTE  ALLS BRA!

inte ens önskvärd, med sanningar kan man förlora allt, mycket bättre att hålla käften , och tycka att nån annan borde säga som det är..och veta att ingen ändå har stake nog..

Irriterad..ledsen, förlorat ALLDELES för mycket, men det kostar ju på att lära sig..

Slicka sår, tjut en skvätt och gå vidare då...

och ändå, så vill jag fortfarande så jävla gärna tro på den där utopigrejen, att den finns..korkade apa!

Men texten då..klockrena bästa..

..bara den uttjatade flyktsodan som strömmar i venerna,utan ren och skär "panik-måste-här-ifrån-o-det-är-jävla-bråttom"...

Skit!

Reder nog fan inte ut det..på riktigt, brukar ju inte totaltappa greppet så..men, nu har jag gjort det, vet liksom inte åtvilket håll jag är på väg...inte ens från vilket håll jag kom..

Illa!

Riktigt jobbigt illa...

va ett od jag utvecklade allergi mot för ca ett år sen.

Efter megakraschen lyckades jag efter massa tjat få en tant som va KBT inriktad, att prata med.

Inte för att jag "fick" sluta med medicinen, men jag fick iallafall delvis min vilja igenom mked det..nåja, annan story.

Hur som haver, KBT tanten, som jag önskat såååå mycket, och ångrade om möjligt ännu mer efter vårt första möte, tjatade konstant, med en hurtig klämkäck ton om att vi skulle "normalisera".

Jag kunde inte ta in det alls just då, och inte riktigt efter heller..men idag inser jag att det är precis just det jag försöker göra..

När mitt egna sätt inte funkar, utan tvärt om orsakar kaos, ras och förvirring..så tar jag nu till drastiska medel, och NORMALISERAR..

Det måste funka, snälla rara underbara , du där ovan om du finns-låt det funka <3

Jag är förövrigt superbra på att förstöra för mig själv, bättre än nånsin förr faktiskt, så jag har iallafall inte bara blivit sämre på allt:P Nä, där har jag trimmat upp det till en klart högre nivå..