..samma visa(!) om och om igen...men shit så skön ändå...

Here I go again, it`s time for me to fade away. I`m out of here I go again, I`ve lost the game And no one is to blame. Here I go again, it`s time for me to face the world. I`m out of here I go again, I`ve lost the game. And no one is to blame. Move on, believe it. And you`ll find out this is the time of your life. Move on, believe it, You can be sure this is the ride of your life Here I go again, Here I go again, Here I go again And no one is to blame, but me. It`s time again to let the storm rise and be waiting here with great expectations, You call it what you want but for now be standing tall and I`m here to get it all so give me your best shot or let me go. Here I go again, Here I go again, Here I go again And no one is to blame, but you.

..på att hjärnan snart helt smält bort, när jag sitter och tycker lite små synd om mig själv,för attjag saknar , bara jättejättesaknar..och så kommer jag på att , det jag tror mig sakna, har jag ju ens inte haft..

Suck!

Dags att sova nu, och låta de sista stackars grå, där uppe i bollen få vila..ordentligt!

..ska genast bädda ner mig, och somna med vår familjs nyaste medlem, Zazzie,  en helt underbar kissekattflicka, som flyttade in igår.. <3

Har förreesten manglat sönder samma tre låtar om o om igen, idag.

Jag gör ju tydligen gärna så, fastnar..

Lalehs "here I go again"(som plötsligt visade sig ha en riktigt bra text..alltså med tanke på att jag helt missat att det fanns mer än tjatig refräng innan..och hennes supersköna timbuktu-cover, "alla vill till himlen, men ingen vill dö"

Å så snyftisen här då, som va så passande när jag ju ändå skulle självömka och sakna..*L*

Love E

Har skrivit det förr, men lika sant ändå..att det där lite inlindande tröstande, i att lyssna på en låttext, och veta att någon mer kännt det man känner just då,det är näst intill magi ju..eller kanske bara ett tecken på att människor är ganska lika trots allt..

För anstränger man sig lite, och sållar bort refrängen..ja, då är den träff-mitti-prick-sänk

Nä, sovtime, puss

..men olika symptom.

Tänker på en liten insikt som boxade mig i skallen innan idag..

När jag jobbade på stället med unga helt underbara tonårstjejer, och gång på gång fick laga uppskurna armar o händer..o fötter med, men känslan av frustration och supersorg, att dessa vackra varelser skadade sig själva, ärrade för resten av sina liv, för att de mådde just dåligt.

Kanske svårt att förstå hur man kan laga genom att skada, lindra med smärta..

Fast när jag ser på hur jag själv hanterar skitmående..ja jävlar, det är precis samma sak..fast med andra medel.

Märkligt, men att tycka "jag räcker inte till, jag klarar inte ens av ..., och jag har gjort så mycket skada, så enda sättet,  att få det ur det där smärtsamma påtagliga jättenärvarande  medvetandet..ja, det är på nåt sjukt vis, att göra ännu värre..och sjukare ändå, och  att inse att det fungerar, det hjälper för stunden..

Naturligtvis blir det värre o värre, självklart..men den där stundens lindring, när det är fullständigt totalsvart- då  eXisterar knappast tanken på "senare"..

Att gå emot sina allra starkaste värderingar, att verkligen rusa rakt in i sånt man aaaaalaldrig hade drömt om att göra för bara nåt år sen, och att dessutom faktiskt vrida io gnida in sig i totalt vedervärdigt, öäckligt, billigt...och göra det, för att just detta får mig att må bra, på riktigt bra, en stund...

Pratade med en vän i natt, hon sa att vi va båda nominerade till "årets sämsta vänner".

Av olika anledningar..men absolut, jag borede ha det där priset.

Men jag frågade om vi inte borde göra annorlunda då, ta tag i saker..och fick till svar att det är bättre att vänta ett tag till, så att man iallafall vet vad förstapriset är..

*ler*

Kokta lilla gumsa, så naivt logisk, så bakoframvänt klok ändå..mitt i sitt superkorkade men ill-listiga..ja, snacka om motsatsernas kvinna, allt förpackat i vackraste skal(som faktiskt åxå har tendenser av samma sjuka,,att skära o skada nåt som är helt och vackert annars)

MysmongoMAGNET- älskar dig, bara för att du är just du

Nu ska jag bara hitta lösningen  på problemet också..vändam, göra om , göra rätt..och ett helt helveteslass med röra att försöka reda ut..laga människor man skadat, laga sig själv, ta ansvar för egna handlingar o framtida liv..fy faen så svårt det allra enklaste kan va..skuuuumt sa räven.

Nä , sa han inte, SURT sa räven..eller? äöh..same same..

love e

..borde jag leta upp, typ genast.

När snurren jag sitter mitt i , inte bara fastnat utan snurrar baklänges dessutom..jauuu, då är det nog fan dags faktiskt..

För på hokuspokusmöten kan man hitta såna där saker man tappat på vägen...som tacksamhet,hopp och kanske en aning äkta livslust , om man har tur.

Så får det bli, plan för dagen..

..att inse, att man tagit ett beslut, och det kan ha varit såååå fel..

När man på nåt självuppoffrande sätt tyker att det här kommer sluta i blod o katastrofer, så går man, med ont i hela hjärtat..oh det där onda i hela hjärtat, det sitter kvar, fastän det gått ett halvår...och

 saknaden bara växer...

Det är såna beslut man får leva med..å älta för sig själv i tysthet, när ingen hör eller ser på.

Fast jag ska sluta straffa mig själv nu, o göra allt det där jag sa att jag skulle kunna göra utan dig, och det där obegripliga du valde framför allt.

Jag gillar inte hierarkiska pojk-klubbar, vad de än råkar kalla sig..(note to self)

Oh nån gång , när jag växer upp, oh blir skittuff, och stark så jag kan simma många längder med stenar fastbundna vid benen typ..då ska jag skriva en berättelse utan dess like här, tills dess håller jag käft.

 Jättearg, jättefrustrerad..

fast saknar, det gör jag iallafall..massor!