...när allt inte känns så där heeeelt i balans, så är det lätt att låta minsta sak explodera i skallen.

Fick erfara det idag, när jag sitter i telefon, på väg hem från jobbet.

Å så får jag höra att,än en gång är tjafset igång...-den å den ringde å sa att den sagt att du gjort för att nån annan sagt att jag gjort å bla bla bla..

Ja i vanlig ordning då, same as always, blir egentligen inte ett dugg förvånad, men min reaktion däremot..fan, jag tog faktiskt till lipen några sekunder innan jag hejdade mig.

Jag ORKAR på riktigt inte med mer just nu...

Så jag stannade bilen en stund, svor en riktigt bra liten ramsa, bet mig själv hårt i läppen när jag kom på mig med att gå i skiten-med HELA huvudet.

Ringde upp vedebörande skitsnackarmänniska och baaaaad, men kanske med något hög å gäll stämma, att snälla sluta prata om mig nu.

Å sen, när det släppte, så va de verkligen rent fyskiskt skönt.

Kände hur kinderna blossade, å lugnet återvände...som alltid när jag blir riktigt arg eller ledsen..får ett toklugn efter.

Hade ju en tid i livet, där jag glatt la ut vilka sorger å bedrövelser som helst här, som en ventil..

Jag gör inte så längre, av en massa anledningar, men allra mest för att jag någonstans blev mer sårbar så..

Å nu sitter jag här, än en gång, å önskar att jag kunde skriva "bort" saker..

*suck*

Ska nog skaffa mig en dagbok att skriva av mig grejjer i...det kan funka;)

Ahha...nu kom min bästaste Carina, ska släppa detta ett tag, love E