..har jag, va med Paula och lunchade på Spicy Hot i stan, och såg en vägreen precis gul av Tussilago på vägen hem..ibland räcker det där lilla för att tapetsera dit ett stort leende..SKÖNT!

Nu är det slutsolkat i sinnet för en bra tid framöver, finns ju så mycket mer att sysselsätta sig med:)

Love E

..riktiga "hela-huvet-fullt-med-tankar"-dagar..idag har varit precis just en sån.

Har haft det lite halvrörigt en tid, sån där jobbig tungrodd  röra, som egentligen mest existerar i skallen kanske..å fastnat där, rejält.

Hur som helst, inser än en gång, att antalet fullständiga idioter runt om mig växer i skrämmande fart, och som det nästan alltid är då, så är det snarare mig själv jag måste ändra på, som ett slags "varningssystem", den här gången är knappast nåt undantag .. :)

Nåja, det innebär såklart inte att ALLT bara är i mitt huvud, en å annan absolut klockren idiot finns det, hur man än ser på saken.. :)

Iallafall, så ska jag göra precis tvärt om ett tag..

Göra om , och göra rätt, börja om från början typ..

Hade en seriös tanke på att byta stad, eller "hade"..den finns nog fortfarande kvar lite, men den är ganska kluven..

Det är liksom skillnad på att "flytta från" och "flytta till", och nu va det väldigt mycket "flytta från" som lockade..

Jag hade en klok männsiska som kommenterade lite då å då här, för några månader sen, som med några enkla ord, lyckades få på mig "andra glasögon", gång på gång.

En sak som verkligen fastnade, va påminnelsen, om att jag inte kan påverka allt som händer mig, oavsett hur tungt och jävligt det kan verka, så väljer jag i slutändan själv, hur jag ska se på, och hantera det.

Alltid. Punkt.

Och helt ärligt, jag har gått bet här.

Hittar liksom ingen annan vinkel..jag har en människa som är fullständigt instabil, inte i närheten, men oroväckande nära ändå.

Som ena stunden kommer farande som ett jehu, alltså verkligen söker upp mig, för att jag vet inte vad, men iallafall fredlig, och så är vi överens, att släppa taget där,  leva och låta leva. ...

Men utan minsta förvarning, slår människan över till att vara gränsfall rabiat, med ett nästan galet fräsande vansinne, som ingen i närheten missar, eller blir mer eller mindre illa berörda av.

Å så är det igång igen då, samtal från en handfull olika personer, på en förmiddag, som sett eller hört, å har en massa tyck o tänk, och ..ja..det blir mycket.

Massivt!

Känns lite som rätt ord..massivt..och instabilt.

Och hur jag nu än väljer att se på saken, oavsett hur jag väljer att hantera det, så påverkar det mig, antagligen mer än jag kanske vill kännas vid.

Egentligen så har jag nog alltid varit orädd, på gränsen till dumdristig  genom åren.

Liksom inte haft vett att vara rädd, ens när det varit väldigt befogat.

Mer ryckt på axlarna och resonerat, som att "händer det så händer det" och det är onödigt att va rädd i förskott..eller iallafall nåt åt det hållet, det har inte legat för mig helt enkelt.

Men nu så är jag faktiskt, inte rädd, men har jävligt svårt att skaka av obehagskänslan..

Precis den jag övervägde att flytta ifrån alltså..

Och NEJ, jag är inte rädd för att någon ska göra mig illa, men jag märker själv hur jag faktiskt tar avstånd från människor jag verkligen inte alls vill ta avstånd ifrån, för att de i sin tur hamnar i skottlinjen.

På ett eller annat sätt, den ena efter den andra..

Och andra som jag verkligen känner är "nära", försvinner fortare än blixten, och gör precis tvärt emot allt de själva sagt och stått för, när det svänger runt i sinnet på herr Orkan.

För de påverkas såklart, och reagerar därefter..

FAN!

Så iallafall, efter en massa tänkande då, så har jag iallafall kommit fram till en sak, att det är dags att skaffa oljerock, en sån som allt rinner av..

Fast på insidan,och  inte som ett extra skal, utan precis tvärt om..

Hitta tacksamheten, värmen , lugnet och den där genuina livglädjen..

Äkta! Obedövat! Kristallklart!

Å då tror jag faktiskt, aav hela hjärtat, att de där glasögonen kommer trilla på plats, per automatik

Love E