En överlevare

8 december 2010 18:29

Hur gör man?

Elvira

9 december 2010 01:22

Bra fråga..jo, man tränar å övar på att välja förhållningssätt, du vet, som nån klok skrev här en gång..
Sen tar man på de positiva glasögonen, åker nånstans där ingen vet vem man är, utan bara kan vara, helt utan förbehåll..å så ser man till att ha ett öppet sinne..

Sen, kommer den stora frågan, hur behåller man känslan mer än 24 timmar?

Suck!

Nä, jag är inte där än, jag hade en stunds glimt av skön känsla, av ren o oförställd livslust, och jag fångade den, och satte ord på den här,,mest för att påminna mig själv när det gungar till..att ljusglimtarna finns, jag har ju sett dem :)

Kram kram

lillasyster

8 december 2010 23:20

va glad jag blir för din skull. det låter härligt:-) kram.

Elvira

9 december 2010 01:17

Ja, eller..joo..absolut, eller nåt :)
Stor kram tillbaks, förresten, jag såg att du lyckats få fast mig på bild på FB, bland mamma o pappa o bror..guuud va du är gullig

Elvira

9 december 2010 01:31

Till "D"

Jag dissar dig inte gumman, jag låter bli att publicera din kommentar för att skydda dig lite ..

Jag kan fläka ut mig hur som helst här, men ..ja, jag låter inte dig göra det.

Du stannar kvar!
Inga lätta genvägar,inget fusk.
Det är inte alltid enkelt, det kommer göra superjävlaskitont!
Kommer du ihåg när vi satt på golvet, på tröskeln till rummet där du inte skulle vara..?
Och pratade just om det?

Önskar jag kunde ha dig i kängruficka på magen en stund, men det funkar ju inte så..eller jo, jag kan ju låtsas, och om jag låtsas tillräckligt bra kanske du känner det?

Bit ihop ett tag, om så bara för en timme, eller en minut..känslan kommer inte döda dig-jag lovar!

Och det där med att höra min röst..blunda och lyssna, jag är med dig kiddo, precis intill-alltid!

Hoppas det är lite bättre nu än när du skrev, och snälla söta du..försök ta hjälp av dem du har runt om dig, försök, de finns ju där för DIG!

Största kramen till dig trollunge (fan att det inte går att göra hjärtan här..morr *hjärta* - jo,det gick ;))

lillasyster

9 december 2010 20:29

klart du ska va med i mitt fina album, har man ingen riktig syster så får man ju skaffa en (den bästa) blodsband är inte så viktigt, det är vad man har i hjärtat som räknas.kramar

Elvira

10 december 2010 14:18

älskade syster, så finaste skrivet *kärlek*

Elvira

10 december 2010 14:24

"D"

Du kidddo, är det nån som passar in i verkligheten, så är det ju DU!!!
Å jag..å såna som vi.."verkligheten" är att leva "här o nu"..å du passar in, precis lika mycket som jag, å alla andra, såna som KÄNNER, TÄNKER och LEVER, på livets ibland märkliga villkor..

Du, om du skippar länken i dina kommentarer, så kan jag skriva svaren direkt här..det blir lite bökigt såhär, och jag har dig ju redan bland mina bokmärken vet du..

Som sagt, vill inte, kan inte och ska inte "outa" dig här..

KRAMKRAMKRAM

En överlevare

10 december 2010 18:07

Det var synd att det bara höll i sig i 24 tim...men nästa gång blir det kanske 48 :)
Och jodå...jag är fortfarande klok :)
Skulle oxå vilja känna igen!! Men du gav mig några tips och jag ska ta fasta på dem :))

Kram

Elvira

11 december 2010 08:59

Klart du är klok..du lyfte mig när jag va nere..det måste till riktigt mycket klokt för att lyckas med det..."klart" du kommer känna, annars kan du få lite känsligt av mig..jag känner massor:))'

Kram kram

En ö

11 december 2010 10:37

Å va härligt :) Jag vill oxå vara kär...tror jag? Gäller bara att välja rätt, att vara smart och självklart hålla huvudet skärpt!!

Kram kram

Elvira

11 december 2010 13:59

Ja just, "bara"!!
Tror inte nåt av det är möjligt i praktiken,,förresten, det är inte så "oxå", nä, det gick ju som sagt över mer än fort...men lite av lyckokänslan är ändå kvar.. :))

d

12 december 2010 20:02

det känns inte som om verkligheten vill ha mig.
Och vilket fall som helst, så vill jag inte ha den!
Jag har ingeting imot att vara instutitittitt-nånting-nerad.

Okej ska skippa det, ville bara att du skulle veta vart jag finns.

kramar

Elvira

14 december 2010 19:06

Du, den där känslan kommer gå över,det kommer en dag när du "kickar" på livet, när det är som enklast..när verkligheten blivit trygg, klart det tar ett tag..
Som att "tappa sina ramar"

Å du, jag vet ju var du finns, kollar till dig då o då! :)
*kram*