...är märkliga ibland.

Som att någon någongång haft samma känsla, och överlevt den...

Och det tröstar!

Det här är inte riktigt vart jag är, men det är en jävligt bra text.

hoppas det funkar den här gången då, annars Cardigans - Communication

..nåja, Eldkvarn, Kärlekens tunga skulle det iallafall föreställa...

..i det här livet Anki, och hoppas vi ses igen i nästa!

Just hemkommen från begravning av en riktigt fin människa och vän, och det är tungt...

Men tankarna finns där, minnet av henne, livfull och starkare än de flesta kvinnor jag mött..

Och med den här låten minns man henne precis som hon va...med ett glas vin, helt inne i Plurars stämma..

<object width="480" height="385"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/WiH7qimQLIA&hl=sv_SE&fs=1&"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/WiH7qimQLIA&hl=sv_SE&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="480" height="385"></embed></object>

.."inlåst" i stängt litet rum, blir man lätt frustrerad kan jag lova..

Specielt en dag när solen gassar från klarblå himmel..

SÅ i ren tjurighet åkte jag ner i solariet då, för att jag minsann åxå vill få solfärg, men har man suttit instängd en heldag, så blir 20 min i ett solarie ovan på det, för mycket,  så jag hoppade ur det med en massa minuter kvar...och känner mig alltså ännu mer lurad och  frustrerad..hehe..

Nåja, jag hoppas på toppenväder i helgen istället då..Jobbar bara halvdag i morgon och så bär det iväg till storstan för rock n´rollkväll i världsklass...kan knappast bli fel?

Lilltroll sitter just och försöker tjata med mig på en joggingrunda...och jag inser hur förslappad jag lyckats bli.

Faktiskt så förslappad att de tom ringde från gymet igår, och undrade varför jag aldrig visade mig...pinsamt ju...iallafall nästan.

Nästa vecka hur som helst börjar nya friskus livet, något snille på jobbet har kommit på att vi ska springa nåt tiomilalopp ihop i början av september, alltså, man delar upp milen mellan sig på något vis, kortaste sträckan är 3 km,  och det går ju liksom inte ens försöka hitta nån ursäkt för det..  

nähepp..ska slita mig härifrån då, hitta på nåt bättre...

Ha en bästa helg alla

Love E

...med kommentarsrutan på förra inlägget , av nån anledning, så jag svarar väl så här istället...

Johnny...tack!

FÖr att du ser det du ser...å för att du skippar "glädjeflicka"-uttrycket, för en gångs skull...;)

På något vis, tycks jag alltid hitta dem igen, fattar inte varför, men tacksam för det är jag:)

Lotta, tusen tusen tack för den förra du skrev, den som va oss emellan, jag levde på den länge...ja, faktiskt fortfarande...

Grym vet jag inte, men jag är "jag" i ett sammanhang där det tydligen blir rätt..

Och Peter...jag VET...å jag va på väg, men jag har något vackert och värdefullt att ta hand om i en annan landsända...något STORT, tom större än gigantiskt*L*

Vet att jag inte behöver fråga, om glazzen alltid finns kvar..så .nästa år, eller nästa igen..Tack för att du finns, du vackra värdefulla!!!

Och stora varma kramar till er alla!!!

Love E

..va det idag.

Så jag och en kollega packade bussen full m kids o drog ner till byn.

Allt frid o fröjd..vackert väder o massa doftande stånd..

Å när jag går där , med en unge runt varje arm så är det en knalle som ropar dit mig,-kom..bara du.

Så jag lämnar ungarna å går dit, och undrar så klart vad han vill.

Han säljer putsmedel till glasögon..-ser jag på något vis ut att ha glasögon då?

-nä...

-ser jag ut att behöva det?

-nä...är det dina ungar?

Å så vidare.. , å så kommer han inte fram till ett enda dugg, mer än att han sätter sin fot mot min, och frågar om han  verkar så skum?

Å nä, jag har definitivt sett värre,svarar jag, å  så går jag mot kidsen igen, medan han ropar nåt om att jag ska komma tillbaks senare..

Lillungen blir helimpad, å hojtar om att jag som är "fanimiggammaljanästanjävlaförtibliruppraggadmenin
tehon"

Å så undrar hon varför jag inte blir smickrad, å jag säger som det är, att jag vill inte bli sedd på det sättet han såg mig.

Hon fattar inget, helt uppenbart, men den lite äldre gör, å förklar att det där va nån som säkert suttit i fängelse i många år..

Lillungen ser ut som ett frågetecken, den stora tittar på mig med en äkta värme, som jag inte sett på de månader jag har haft förmånen att känna henne..

Det va som en stor fet box i magen, så jag bestämmer mig för att kanske ge lite av mig själv, när hon så tydligt ändå har förstått, å säger att jag blir lite ledsen, för att saker jag tror jag tvättat bort ibland ändå lyser så tydligt igenom, och får till svar att "jag älskar dig ändå, och just därför"

För den som hänger med i inlägget, är det säkert lätt att förstå, hur mycket man vill krama en unge med en sån insikt och inställning just då...?

För på mitt jobb berättar jag ALDRIG något om min bakgrund för barnen, men tillfällen som såna här, övetygar mig än en gång att jag ändå förmedlar något, som går in hos dem som behöver just det...

Jag är , uppenbarligen fortfarande märkt av gamla synder, men sååååå jävligt lyckligt lottad, som hamnat någonstans där jag hjälper någon genom att vara just den jag är, med märken och allt..

"Kärlek" har många ansikten tror jag...

Att lämna något av det finaste man vet, för att andas, och  låta andas...det är kärlek.

Att släppa taget  och tvinga sig själv att öppna alla sinnen..är också kärlek..till sig själv, den första o den största kanske?

Och att ha en hel knippe kiddosar, på väg in i livet, och bara vara sig själv, med fel och brister, låta dem synas oförställt, är det definitivt, och hoppsan galloppsan, DEN kärleken kommer tillbaks på ett sätt jag aldrig vågat hoppas på...

Livs levande igen, lite naggad i kanten, med ett halsband på mig med texten "HOPP" (attans snyggt för den delen:)) ska jag nu möta upp min egen lilltrollis, å äta middag hos vänner...

Jag är, med risk att va tjatig, riktigt lyckligt lottad.

På såna där hokuspokusmöten jag brukade gå på en gång i tiden, börjar man alltid, med tystnad, för att ge en tanke till dem där ute som fortfarande är vilsna...å inte utan anledning, så gör jag det nu, tummandes på berlocken med "HOPP"

Det är en helt annan historia , med just nu, den som tar största platsen i mitt tänk, och tack vare den där tilltuffsade glasputsförsäljaren, fick jag på lustigaste vis, just det bränsle jag behöver, för att hålla hoppet kvar..

Love U

...för bloggen, men ändå-HERREJÖSSES va tacksam jag är, för att jag har vänner som gör mig lite klarsynt igen!

Carina-du är min ängel, för att du känner mig så väl, och för att du håller kvar mig de stunder där jag tappar bort mig själv!

Respect sister!:))

Love U, av helaste hjärtat!

...för att den får mig att minnas bra stunder... :))