..för att få ro, och sova i natt.

Känner mig lite lagom lullig redan, å mitt lilltroll ligger i soffan o sover redan, sjuk är hon, stackaren, som blir lite snorig vart 5te år på sin höjd.

Fick en alldeles underbar kommentar innan, tack hjärtat, men jag publicerar den inte, eftersom det va telenr i den..nog för att du gillar nya folk att messa med nätterna igenom;), men du vet, jag är lite rädd om dig, å man vet aldrig vem som läser..

Hur som helst då, har haft en riktig lågvattendag, men nu på kvällskvisten har det släppt, och jag vet ju, att det kommer vara upp o ner en tid.

pratade med en vän idag, om att man inte ska försöka förstå varför man krisar ihop ibland, utan bara låta det vara, och plana ut..

Kan ju säkert stämma i de allra flesta fall, men jag vet ju vad som rasade..eller,det har ju varit några månader , med allt från kaoset när skottskadorna, väldigt nära, tog musten ur mycket, sen jobbet som behövde dra in på personal..sist in först ut, å så Toker som ..ja, det blev ett abrupt slut med tvärnit.

Å mitt i det ska jag plugga in en massa kuser på minitid..

Poff sa det, å Vira tog slut en stund, men sakta men säkert kommer jag igen..på ett eller annat sätt.

Utan medicinerna som doktorn ville ha i mig, kan verka galet för er som läser, men jag har svårt för att laborera med hjärnan, å det som hände va att jag blev som en levande Zoombie..men en ledsen sån. Då kännsdet bättre att vaa riktigt ledsen stundvis, men iallafall kunna känna glimten av klar tanke ibland.

Ja, laborerat med hjärnan har jag ju gjor förr, säger folk när jag förklarar, men det är inte riktigt det samma..well, sak samma, inga mer utlägg om det, skönt att vara utan dem iallafall..

Well, nu är jag där igen, lämnar ut mig, gnyr  inför publik..men som sagt, det lättar, hjälper faktiskt lite..

Önskar er alla fina drömmar, såna ska jag sikta in mig på nu..om inte trappen till sovrummet kändes sååååå lång:)

Kjamisar

<

p>...å Vira är sömnlös..

Funderar en massa, försöker låta bli..men så återkommer funderingarna..

Antar att det är naturligt kanske.?

Försöker på något vis att reda ut vad som slog slint, vad som golvade mig pladask.

Önskar att jag hade svar på alla frågor, inser att jag antagligen aldrig kommer få dem, å det STÖR, ordentligt.

Nåja, vardagen börjar bli uthärdlig, inte toppen, men det funkar.

Tydligen så tar det en stund att klättra upp igen..

Nåja, ska bädda ner mig alldeles straxt, och försöka lägga bort tankarna, iallafall de jag inte kan göra något åt..

Nattinatti alla där ute

..minst sagt, satte en vän i verket igår.

En riktig kupp faktiskt..

Jo, jag låg som vanligt, apatisk på soffan, för fjärde dan i rad, när en vän steg rakt in hemma, dunkade o for runt i mitt kök, å sen in på min toa..å spolade, och spolade en gång tiLL

Kanske borde jag reagerat, kollat vad han pysslade med, men som sagt, apatin hade min hjärna smått kidnappad..

Sen kommaer han å sätter sig intill, och talar om att det är nog nu, nog på mitt bottenras..så han har helt sonika spolat ner varenda tablett(!)

Alla!

De stämningshöjande, de lugnande, de sövande...ja..rubb som stubb!

Å nu, ett dygn senare, så säger min Carina helt spontant, att hon är glad att se mig igen, att skillnaden är som natt å dag, att jag börjar bli mig själv...

Jag är ingen läkare, det är inte vännen som hivade ut medicinerna heller...men, jag tror faktiskt, att han gjorde ett mindre underverk där..

Jag ringde upp sjukan, å berättade, å sa att det kändes ok, jag vill inte ha dem..och det va okej.

Å sakta sakta, så känner jag saker igen...små tendenser av liv, sorg, glädje, tårar och små skratt..

Låter för enkelt kan man tycka, men jag ser plötsligt ljusglimtar igen..

Jag överlever, för det är tydligen sånt jag gör, och alltid gjort..

Med lite drastisk hjälp av en vän, en äkta och modig sådan- TACK J <3

Tusen tack för att du såg..å vågade gå på känslan.

Ill be back..:)

Kjamkjam

..som fungerar som det ska, just nu, tvärt om-absolut inget!

Nåja, har gjort veckans ryck, å varit inne med lilltroll och hennes farsa, för att fixa ett pass åt henne..alltid nåt.

I övrigt väntar jag bara på att molnen ska lätta lite...nu har ju veckan gått, som söta doktorn sa, veckan när jag skulle märka att jag började funka igen..

Reaktiv depression står det på läkarintyget, som gör det ok att ligga i soffan o glo i taket utan några måsten..

Suger lite på ordet "reaktiv"...

Jag har alltså fått en reaktion till slut,  nu gäller det väl att försöka luska ut vad det är, som slog ner mig så där brutalt, *träff-sänk* rakt i skallen..

Så jag harfått en prat-tant också..som jag naturligtvis missade tiden hos, som med allt annat..

Nåja, snart så vänder det.

Kanske lite galet att skriva å kabla ut över världen att jag blivit koko..eller mer koko än vanligt då, men sak samma..det hjälper mig, å det är väl huvudsaken..

Det, och alla underbara vänner jag har, som ploppar upp som små svampar..

Ni mina vänner, ingen nämnd, ingen glömd, är GULD värda.

Stå bara ut liiiite till, så är jag snart tillbaks..säger doktorn , som jag väljer att tro..  

Love E

..är jag!!!!

Tvärförbannad, ilsken...det är så huvudet känns som om det ska spricka-på riktigt!

Så försöker jag sansa mig en aning, å det jävlar går inte alls, för det pyser och fräser ur öronen på mig!!!

Jag pendlar mellan en känsla av att ha blivit grundlurad, läääääänge, till att vilja kasta mig i bilen och banka förstånd i någon, hello wake up, se vad fan du har framför ögonen..

Så svårt att sätta i ord, så att jag låter bli.....fan, jag älskar en riktig blind mupp!

Å nu får det fan i mig va nog, om inte människan ser det, så är det nog fan dags att släppa taget, på riktigt!

Många fan blev det visst, å jag tänker inte sudda bort ett enda!

nä...det tänker jag inte..å jag tänker publicera inlägget också, för att riktigt sryka under det, påminna mig själv, kalla det vad man vill..seså Elvira-släpp!

...nä, det går iallafall inte...

*ARG*

...är guldklimpar, riktiga såna.

Just nu lagar de mat, fixar o trixar i köket, för att jag, deras mamma, ligger som en apatisk flodko i soffan...

nåja, har ju upenbart satt mig upp en stund, och loggat in  här..

Jag ska försöka ta mig lite samman snart, göra något vettigare än att sitta å dumglo på klockan och hoppas att dan snart ska va slut.

Nä fan, det är inge vidare med Vira idag..inget vidare alls.

Men det vänder, säger alla...-om en vecka, säger doktorn, så jag har väl tålamod då..å återgår till liggläge i soffan en stund igen...

kjam

..om "här och nu" är en tid, en plats, eller bara nåagonstans,eller någon stund,  man är...?

Om man är, där man ska, vill säga.....

Fick det finaste av fina mail idag, av en kiddo som kanske är bland de klokaste jag mött...men sååååå missförstådd någonstans..en kiddo med äkta färger!

Vet inte om du lyckats luska reda på min blogg gumman, men det skulle knappast förvåna...du är klipsk.

...det hon skrev , hur som helst, va att jag skulle leva som jag lär, så klockrent enkelt, å så svårt...

Det jag önskar mig, mest av allt av en högre makt, om en sådan finns, är sinnesron, förmågan, kalla det vad du vill, men att kunna ta in känslan, och veta att jag är " här och nu"..

Inte igår, inte i det som varit, inte i det som komma ska, utan bara nuet...

Är det någonsin enkelt?

Finns det någon mer än jag , som velat bita av sin mobil i smådelar, för at försäkra sig om, att inte skicka nåt sms till just den där någon...som betyder världen för en,  just för att man enligt alla konstens regler ska låta bli?

När all ens logik jobbar mot känslan?

När man är så kluven mitt itu,  när goda vänner tom talar om att ge fan i att lämna ut dig så i den där bloggen*fniss* ...alltså, bara som ett exempel då;)

Å ändå, lämnar jag inte ut ett dugg, jag bara frågar, och önskar att någon ger ett svar, hur gör man, för att lyckas leva, just HÄR OCH NU...?

Min bästaste av bästa C, sa idag, att jag tagit mig igenom värre saker än de flesta, å ändå stått rakt upp o ner kvar.

Det är sant!

Men då visste jag, vad som krävdes av mig, vad jag behövde göra...just nu, har jaag ingen aning, å det är en tvättäkta Vira i storsvaj, fullständigt på driven...

Här och nu,-jag ska fånga det imorgon!!!!

I morgon, när jag vaknar, ska jag lova mig själv, att stanna i det som är, på riktigt, omkring mig, bara en enda dag..här och nu...å så mycket kvar att lära.

Love E

...som gör mig glad, å så finns det låtar som får mig att tjuta...

Å så finns det stunder, där man undrar, varför i hela friden lyssnar man på tjutlåtarna?

Jo, för att ibland är de så förbannat bra...

Nu har jag tjatat mig igenom hela telefonboken...nästan, pratat med en massa helt underbara kloka folk, en hel dag...

Nu ska jag rulla mig ur täcket jag fortfarande är inrullad i( som en knallröd vårrulle), och ev kanske..men bara kanske..se till att ta mig nån stans.

Har bilen hemma, fick den hemkörd av en vänlig själ i natt, så jag borde nog först å främst..ja förutom att ta mig de mil jag har hem, se till att få tag i enda bilnyckeln jag har  till kära Ådin.

Som att bilen va världens viktigaste sak...*suck* ja jävlar, det är dags att ta det viktigaste först-på riktigt!