..på hög volym ...å vips, så har man en närmast andlig upplevelse..

som med nästan allt de gjort...

Hela skivan är fantastisk..*älskar*

Fy fan va jag måste va på bättringsstigen!

För jag är , å nu ska jag välja mina ord här, riktigt heligt förbannad!!!

Nåja, jag är lite lugnare nu än för en stund sen, men ändå..

Å det känns både frustrerande, och så jävulusiskt skönt, att känna att jag har mina sinnen med mig, ända ut i tåspetsarna.

Vek-Vira som tappat sig själv, så länge nu, tycks vara ett minne blott, på gott o ont då.

När jag va ung, alltså tonåring, hade jag riktigt stora problem, med att hantera ilska, det sa bara pang, å så exploderade skallen, utan förbehåll.

Jag har lärt mig det där med åren, att andas,  tänka ett varv extra, bita mig i läppen å ja..försöka räkna minst till 10 innan jag säger nåt..

Men sista året, har jag tappat det, utan att se det som nån förlust, iallafall just då..har liksom inte märkt själv, hur jag förvandlats till nån slags skuggfigur..hmm

Men idag,  så hamnade jag i en dispyt, å riktigt örligt, det va verkligen inget jag kunde rå över, utan jag blir plötsligt på hoppad, av ja..hmmm..skit samma, en dum fan, helt oprovoserat, å så ska han klappa till mig, medan han talar om att han minsann ska gräva ner mig.

Ja, det borde man väl kunna ignorera, men det blixtrade till iskallen, å innan jag själv fattade hur, så kom jag på mig själv, med att vråla att ja men gör det, se till å gör det då..

Jag riktigt hoppas, att han ska klappa till mig, riktigt riktigt mycket dessutom.

Tur att det fanns kloka folk som ställde sig emellan..

Skit töntigt, och jag lovar, jag är o va inte full, vilket man skulle kunna tro.

Men det va som att all uppdämd skit sen ett halvår tillbaks rushade genom kroppen på mig, och..ja, att jag skriver det på bloggen här, är väl helt idiotiskt..hehe..nåja, det jag vill komma fram till är, att nu, nån timme senare, så känner jag att jag lever igen, på riktigt.

Nu vet jag att det är andra gången på kort tid, jag skriver om ilskeutbrott som friskhetstecken här, och jag är faktiskt fredlig i vanliga fall, å det är sant, men känslan av att reagera, att känna saker, ilska, glädje, frustration..smärta..ja, allt på en gång.

För inte så länge sen, låg jag apatisk, mellan gråtatackerna, men det va inte nån känsla, det va vaccum, ett svart tomt vaccum..

Så med risk, att måla ut mig själv som skogstokig, som bråkar med folk, gapar o skriker å beter mig, det är verkligen inte vanligt, det händer ju egentligen inte alls, även omjag kan bli arg, men det här..ja, hur det än är, så känns det bara skönt.

Och den lilla uppkäftiga snorungen, som bor nån stans inuti mig, har nästan lust att gå tillbaks, å ge fanskapet en rungande örfil,  

Nåja, det är faktiskt friskt det med, att inte handla på minsta impuls, wow, jag tror jag börjar bli vuxen dessutom!!!

Från det ena till det andra, måste skriva en rad om hur lyckligt lottad jag är vad det gäller vänner.

En vän från grannstaden hade varit i min by idag, och lämnat en stor helt underbart vacker bukett till mig, på Carinas jobb.

Fattade inte ett dugg när hon sa att det låg blommor till mig där, som jag kunde hämta..

Utan anledning, utan minsta förvarning..med ett kort, där det stod, "kram till finaste vännen".

SÅnt är så obeskrivligt gulligt så , ja, jag fick tom en tår i ögat..

*lycka*  

Så, nu har jag än en gång kablat ut min galenskap över nätet, å kanske ångrar jag mig , men va fan..det är slutraderat på inlägg här, å det är ju faktiskt precis så det är, här o nu, med Kokovira :))

Önskar alla en bästa fredagkväll, Kramkram