...att jag faktiskt svajjar till lite..fortfarande.

Inte särskilt ofta, men det händer.

Min förra chef, gav mig ett nummer , till en terapeut, som hon tyckte jag skulle ringa, i förebyggande syfte..för att stå emot och palla med allt snack som va.

-aja, tänkte jag, det där kan jag nog hantera, jag behöver ju knappast ta åt mig , va tanken då.

Å så är det ..9 gånger av 10 kan jag rycka på axlarna.

! gång av 10, kliver det rakt in i skallen på mig.

Det här är en sån gång.

hmmmm...

Sista tiden, ja månadernas turbulens har tillslut fångat lite av mitt sinne, och jag morrar o svär.

Som att det hjälper då..hehe..hmmm

Försöker omge mig med människor, eller i allafall ha människor som känner mig så väl,, runt om , så jag inte ens behöver fundera på vad de tänker o tror..å det stör mig faktiskt, att jag låter det spela roll.

Pratade med en vän för några dagar sen, berättade hela absurda historien för honom, och han skrattade så han kiknade..själv har jag liksom tappat humorn i det här fallet.

För jag har varit sysselsatt ska ni veta..

Med allt från att i månaders tid, micklat undan brev, så att någon skulle förlora sin hemförsäkring.så att jag sedan skulle kunna elda upp huset.(hade kanske varit enklare att bara ringa o säga upp försäkringen? Om man nu ändå tänker elda ett tegelhus,GÅR det ens?)

Och sedan har jag anställt en tolk, för att övertyga nån kvinna(på andra sidan jorden) som ingen ens visste existerade, om att inte svara i telefon, när xx ringer, för att sabba en spirande romans..( måste kostat skjortan, att först detektiva fram kvinnan, å sen hyra tolk..?)

Å sen knyckt ett kontokort för att dra till London o spela upp pengar...och passat på att handla kläder, på samma kort..

(undrar varför inte människor spärrar kort , om man nu blir av med något)

För att inte tala om alla fantastiska egenskaper jag fått..shit, att ingen skjutit mig för länge sen, är väl en gåta..med tanke på att det skjuts en massa runt om då..åxå mitt fel, så klart, ingen vet rktigt varför eller hur, men helt klart va det pga mig...

Allt det här och lite till, och det är bara en och samma stackare som råkat ut för illdåden, ska väl tilläggas.

Men hoppsan va alla borde vara försiktiga, för jag är kapabel att ställa till det minsann..

Nä, jag ska nog fan åxå bara lyssna på det, elller låta bli, å sen skratta åt eländet.

Men det som blir tufft, är att det drabbar inte bara mig, utan människor runt om mig..och jag kan intye göra ett dugg åt det,

Jag skulle kunna hålla brandtal till mitt försvar, och förklara, motargumentera, ja tom bevisa i vissa lägen, men till vilken nytta?

Och hur länge?

Fick höra en ny svada, ännu mer galenskaper, nyligen, och när jag insåg att , faktiskt-det kan ju finnas nån som faktiskt tror på det?

Och funderade på "varför" det snackades och fantiserades fortfarande, och en klok människa i min närhet, lyckaades för stunden förklara det för mig..och sen försvann det igen..å nu sitter jag här, och är bara såååå trött på det.

Så ja, ska sluta gnälla nu, som vanligt har jag lyckats skriva ut smolket ur huvudet :)

Och faktiskt, en smula speciell måste man ju vara , om det läggs så mycket energi på just mig?

Wow!

Ja fan, kanske tom lite smickrande..?

*L*

Solstrålar börjar kika in i rummet jag sitter..å det ser ut att bli en alldeles toppenfin söndag.

Ska nog väcka mina trollungar med nygräddade pannkakor..för att de är så gulliga, inte alls för att jag själv är sugen