..på driven" ett tag..

Har kännt mig rastlös, håglös..med klump i magen, jätteklump!

Men jag tror det börjar släppa nu, det börjar lätta, egentligen utan att jag fattar vad som hände.

Eller jo..jobbbekymret så klart..att vilja bort, men inte komma bort tillräckligt fort då..att inte vara helt säker på vad som händer framöver, tar på krafterna.

Hur det än är, så har jag ju en slags medvetenhet här, jag vet att "här o nu" är viktigast, att släppa taget om sånt jag inte kan påverka, men ändå..den lilla "grubbelgubben" flyttar gärna in i skallen ändå..lite pö om pö, tar han över..men just nu i skrivande stund är det helt ok, klumpen i magen är inte här just nu.

Har tom lite tankar på att göra något så stordådsartat som att ta fram dammsugare och golvmopp..

Men först ska jag klämma ner mig i ett solarium..ta ett varmt bubbligt bad, vara lite snäll mot mig själv..

Nä, FÖRST ska jag nog fasen åka ner och inhandla luktagottbubblor till badet..jajamän, så blir det!!!

PUSS

..i kväll.

Eller inte stoppad, för jag hann stanna och parkera, när de kom farandes som ett jehu efter mig, och stannade precis intill..

Så fick jag visa körkort, och blåsa. Medan den ena polisen kollade rutingrejjerna(?) så fick den andre en liten rapport om vem jag va...å jag kan ju säga att det va som att bli kastad några år tillbaks i tiden..

När tog jag droger sist? Är det riktigt säkert? Hade jag något olagligt i bilen?

Jag har nästan väntat på det här, inte förvånad alls..men..ja, det kändes inget bra!

Klart de gör sitt jobb, och klart de reagerar när de får rapport, om att här står någon med ett helt knippe dommar för narkotikabrott, men det kändes inget vidare, inte det minsta lilla..

Fick en nästan fysisk reaktion, skakade som ett asplöv..jo de förstod att jag frös sa de, och jag nickade..

Undrar bara lite vad det va..för jag frös inte..och rädsla är nog inte heller rätt ord, har ju faktiskt inget att vara rädd för..?

Är så obeskrivligt tacksam, för att det inte längre är min vardag, utan att det bara va en släng av det förflutna som boxade till mig lite.

Som en påminnelse..

Nåja, ska straxt hämta mitt lilltroll, den  lilla fina, som gick på disco, med mascara(!)

Börjar visst bli stor nu..min minsting..i smink;)

Kram

..är det saker på G..efter en massa väääääntan:)

Ska på träff med cheferna på "drömjobbet" på fredag, för en andra intervju!

Nästa fredag, den 30-nde alltså.

Årets längsta vecka , kan jag känna..hmm

Nåja, jag får träna lite på mitt tålamod, å det är ju ganska bra..kanske..perhaps..?

Annars då..ja..

Glider mest omkring och känner mig splittrad,  och ofokuserad, är liksom långt ifrån "här o nu".

Har en megajättedunderstor klump i magen, fattar inte varför?

Ska kanske vara så, får iallafall acceptera att det är så, eftersom jag inte riktigt lyckas vända på det just nu.

..ett nytt simkort, tre dagar, och minst 8 bedrövelser senare, visade det sig att min kloka gubbe hade rätt..

-jag skulle kollat på första stället vi va, för där låg den!!

Hehe..vad säger man?

Kanske att jag nån gång ska lära mig att lyssna på andra..?

Blir ju lite smidigare, billigare och mindre krångel så..

Gamla numret gäller alltså igen!

Annars då, är helt blockerad o känner mig ganska låst, pratade med nya jobbet idag, å de verkar ha ganska svårt att samordna alla, så att de får träffa mig samtidigt..men nåja, jag sitter ju inte riktigt i sjön, även om jag vill börja nu, helst igår...

Jaja, fortsättning följer..med säkerhet!

Kram

..å så en liten låt..med lots of nostalgi i;)

..någon undrar, så är det ett riktigt skit, att inte ha sin mobil!!!

Iallafall om man som jag har en tendens att ha ALLT i den..förutom alla kontakter, så kalendern, alarmet..kameran..

FAN!!!

Ska inköpa ett kontankort så länge..å förmodligen svära en hel liten ramsa till!

Annars ska jag straxt ge mig ut på äventyr igen..hehe..eller åka till jobbet kanske det kallas.

Inser att jag bara på två dagars jobb förra veckan, redan mår sååå mycket bättre..så jag fortsätter så, tills allt blir klart med nästa.

Vilket förstås påminner mig om att de inte heller kan nå mig, när jag inte har mobilen..

Jaja, får väl nå dem istället då.

love E

..att jag ska lyckas tappa bort mobilen, så säg.

Va ute o lyssnade på Blues igår, och måste ha tappat ur min mobil ur fickan nånstans på vägen dit..

det går fram signaler, så den är på, vart den nu är.

Jag har aldrig lyckats tappa en nalle förr, oavsett försnurrade tillstånd..å så går jag ut, i en timme, helt frisk o klar i knoppen..*morr*

Får försöka prata med tele2 så får jag kanske ett nytt kort med samma nummer, visst borde det gå?

Å annars..eller i vilket fall, så kommer jag behöva hitta alla nummer som låg i den igen..å det är många.

Sabla besvär!!

*suck*

Skulle på IFKs sista hemma match idag, men har ju inte ens numret till dem jag ska åka med, så jag tänker nog vara kvar här i källarn o sura istället..en stund iallafall...

Sabla sabla fan också

..minsann!!

Jupp, så är det!

Har tänkt på det i flera år, till o från, men igår satte jag mig och tog tag i det ordentligt.

Efternamn alltså, jag ska fortfarande heta Elvira;)

Vill inte ha kvar Thomas efternamn, vill vara "jag" igen, eller snarare som min mamma då, för det är hennes flicknamn jag ska byta till.

Fyra(!) gånger lyckades jag bli bortkopplad halvvägs genom skatteverkets telefonkö, innan jag tillslut fick prata med en riktigt snorkig kvinna, som talade om att"se det går inte, för det har du redan gjort när du gifte dig, o byta namn kan man bara göra en gång"

Jaja, det går ju naturligtvis att göra iallafall, på Patent o registreringsverket.

Kostar plötsligt 1500 istället för gratis, men det kan det vara värt.

Så vad ska jag heta då?

Rybak, som han i melodifestivalen ni vet..lite som att va släkt ju;)

Tror det blir skitbra, så nu är det block o penna som gäller, så jag kan träna in min nya autograf *L*

Ha en bästaste kväll alla, kram kram

..min klokaste Annika sa idag, hon sa det mest i förbifarten i en diskussion vi hade, men ..ja..det greppade mig.

Jo, det hon sa, va att om man någon gång älskat någon, alltså verklig äkta kärlek, så unnar man den människan all lycka.

Låter så enkelt å hur självklart som helst..visst?

Men jag tänker på, alla dessa par som går isär, å sen blir bittra som fan, kastar skit högt o lågt på varann, baktalar, jävlas..ja ni vet, tom använder barn som släggor mot varann..

Varför blir det så?

Äkta kärlek, i sin renaste form, kan väl aldrig slå över så fullständigt?

Eller?

Att älska någon gör man väl oavsett..mina barn tex, det finns ju inte på kartan, att kärleken till dem skulle kunna ta slut, vad de än gör i livet.

Är det sån skillnad på "kärleken" alltså, eller lägger vi in mer..som ägande..kontroll..ja, vad som helst då, men inte fan är det väl på riktigt äkta kärlek då?

För när en relation slår över i att göra varann mest illa, och få sista ordet..ja, som jag ser det, så handlade det förmodligen inte ens om kärlek från början då...

Bara en tanke jag inte riktigt kan släppa..jag tycker den är fin, på riktigt vacker, om man kan kalla tankar vackra då :))

"att kunna glädjas med den andras glädje.."

Annars då, har insett att för mycket ledigt på raken är farligt för mig, på riktigt farligt, får skumma tankar..ideer..och börjar tappa greppet lite, så jag återgick till mitt jobb, men i Norrköping då, tills det blir klart med det andra..(tror snarare att det är just väntan, än oviljan att va ledig som snurrar till det?)

Ganska skönt att komma ut, träffa folk, hur som helst.

Hur som helst visar det sig att en jobbkiddo dog igår, överdos, 21 år gammal.

Tredje drogrelaterade dödsfallet i min "närhet" det här året, andra via jobbet, och jag blir stum å förlamad i skallen..orkar inte ta in en till..

Börjar jag bli avtrubbad?

Klart som fan det är tungt, men allra mest känner jag frustration..för att det inte tar slut, eller för att man är så maktlös..

Den enda jag kan ansvara för är mig själv, jo jag vet..men det hindrar inte att man som jag så gärna ändå trillar in i att försöka, och gå bet..

Jaja, en liten lägesrapport från en återvänd Vira va det där..

Kram kram