..men sabla sorglig..

Jobbkidsens stora hjälte, lite symbolisk så

..välja att bara se det ljusa!

Välja att må bra, välja att stå kvar..genom hela stormen.

Livet är lite rörigt just nu, det händer en del, kriser och katastroferr runt om, som gör  att jag kanske snubblat, eller iallafall vacklat en aning, men inte mer, min plats är att bara vara jag, och stå för det jag vill och det jag känner..så jag tänker göra precis just det.

Jag har lärt mig något riktigt maxat, att känna igen äkta kärlek när den står mitt framför mig, att våga se den, och ta emot den.

Det har gått några månader nu, ungefär så lång tid som det brukar ta för mig att hitta fel, förstora upp dem i huvudet, och avpolletera hela grejen, men med det här "miraklet", så känns det bara bättre o bättre..för varje dag, timme och sekund.

Trots massivt motstånd utifrån, trots intiger, enormt GALET intresse, illvilja, avundsjuka(?) och bökiga omständigheter.

Visst måste väl det vara kärlek?