..nu, åt akut hungriga barn.

Gulligt det där.

Frågade om de va sugna, eller hungriga, alltså mathungriga,  å de va vääääldigt hungriga-på pannkaka med sylt o grädde, kl 01.15, fullt normalt antar jag?

Hur som helst, vad gör man inte?

Va hos min doktor idag..o jäbblar va upprörd hon va, hmmm..

Mest för att jag inte ätit mina kokopiller, för att hon minsann förskrivit dem , för att jag skulle äta dem å inget annat.

Att jag på något vis, inte lät henne göra sitt jobb då..?

Hon är superbra på alla vis, men det skär sig när det kommer till just tilltron till piller..

Förklarade att jag mådde så skit av dem, att jag verkligen kände lättnad när den där kompisen kom hem å spolade ner rubbet.

Men tydligen är jag inte så samarbetsvillig då..för jag skulle ju må sämre ett par tre veckor, sa hon.

Pytsan,  när jag fick dem hette det EN vecka.

Hur som helst, ska få en riktig prattant istället för kurator elle vad det nu va jag skulle haft från början, å om de sen kommer överens om att jag behöver piller igen, så ska jag få en annan sorts lugnande vid sidan av-precis såna jag själv stoppade i mig en massa år, å det va ett rent helvete att tända av från dem.

Ja...som sagt, antar att det är nån slags sista lösning då, för hon, alltså doktorn , känner ju till min bakgrund, å det brukar va i stort sett omöjligt att få såna mediciner då.

Vet inte riktigt, men va fan, sååå sjuk känner jag mig ju inte?

Well, en sak i taget, själv är jag ganska säker på att en kbt-terapeut  fixar mina grubbeltankar bättre än all bedövningsmedicin i världen.

Någon som kan hjälpa mig att få rätsida på tankarna, att vända dem åt rätt håll igen.

Märkligt, för några år sedan hade det varit värsta bingovinsten, och idag satt jag en timme och argumenterade mot samma sorts piller..

Lite rädd...å , det är kanske inte så märkligt..

Annars har jag haft några bra dagar..värre med nätterna då, men dagarna fyller jag , eller mina medmänniskor, så gott det går, hinner knappt med att tänka då..å det är väl ganska nyttigt.

Har en plan på att gå ut i morgon, i en annan stad, med en kompis, för miljöombyte om inte annat.

Å så kom ett mess från en vän som ville ha med mig ut på lördag också...skitkul, har knappt hört av henne på flera år..så, ja, partyhumör får man väl på något vis införskaffa,  vet faktiskt inte hur jag ska göra än, men  den som leve får se.

Känns bra att ha planer för dagarna, vilka de nu än må vara, en anledning att gå upp, klä på sig..ja , allt det där vanliga vardagliga, som va så svårt alldeles nyligen..

Ja jävlar, jag tror faktiskt att jag är på väg tillbaks, med små steg , lite vingliga, och snubbliga, men framåt igen...

nä, nu ska jag plocka bort pannkaksrester och torka syltkladd, å sen är det natta.

Kram kram

 

sara

13 november 2010 23:56

även om man mår skit på lyckopiller i början så jämnar det ut sig när väl börjar må igen. jag lovar...

Elvira

14 november 2010 13:29

Jag förstår tanken Sara, och jo, jag vet, läkaren kör ju med samma argument, MEN, hon vet inte helt säkert, om de faktiskt kommer hjälpa mig, å att må skit, och sen inte ha nåt ut av det..nåja, ska dit i morgon, får se vad som blir sagt då.

Kramis

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag söker styrka inte för att bli starkare än min syster utan för att kunna kämpa mot min största fiende- Mig själv.... ...

..om mig själv..   Hopplöst!  Rent destruktivt vansinne.....   sabbar allt, sånt jag hade...sånt jag har...å sånt jag lite smått börjat önska mig.... Men jag är FUCKED UP, med stora bokstäver..långt värre än jag ens trodde va möjligt.. ...

"Wearing The Inside Out" From morning to night I stayed out of sightDidn't recognize I'd becomeNo more than alive I'd barely surviveIn a word...overrunWon't hear a soundFrom my mouthI've spent too longOn the inside outMy skin is cold To the human t...

..bara för att visa att jag kunde skriva smörja på ett sätt som va bättre än hans "patetiska egofixerade skitblogg", ja, då bör han absolut kunna få ett eget inlägg, kan man tycka.. <så -Jag kommer aldrig glömma ditt sätt att kalla mig...

..kanske flera år lång, utan att jag märkt det..   hittar ingen annan rimlig förklaring, å förklaringar måste ju ALLTID hittas,  men inget som förklarar  varför jag under sista veckan flera gånger hajat till över mina egna tankar.   Som att j...