En överlevare

12 november 2010 15:21

I ögonblick efter ögonblick gör du valet mellan
offrets väg eller den ansvarstagande människans väg.

Några andra vägar finns inte.

(kanske oxå hjälper lite på vägen :))

Elvira

12 november 2010 15:57

Åhh..du igen?
( gissa om jag undrar vem du är, men sak samma, tacksam för dina vägvisare iallafall, tycks komma när jag behöver dem som mest..)

No more offer, jag ska bli den jag egentligen är-igen- en som aaaaldrig ger upp, krigarsjäl va det nån som sa, för länge sen..!
Hur som helst- Tack, igen då, kloka människa!

En överlevare

13 november 2010 18:28

Du är inte samma människa som du var igår.
Du påverkas av varje tanke du tänker.
Du skapar den du är med dina tankar.

Jag är inte samma människa som jag var igår.
Jag påverkas av varje tanke jag tänker.
Jag skapar den jag är med mina tankar.

Elvira

13 november 2010 21:27

..ännu fler sanningar!

Men hur styr man tankarna då?
Mina har ett eget liv ibland, å måååånga är de..

En överlevare

14 november 2010 09:31

Svårt, svårt och svårt...men som det uttjatade talesättet...övning ger färdighet funkar faktiskt :). Positiva tankar om sig själv och andra mår man bra av...och det är det som är det viktiga...och en sak till det smittar av sig...kan jag lova :)

Du kan inte förhindra allaolyckor i ditt liv.
Vad du kan påverkaär hur du upplever olyckorna.

Ingen kan såra dig utan ditt medgivande.

Elvira

14 november 2010 13:27

Ja jag har hört det, så jag övar för fullt!

Men du, det där med sårad..
Om man släpper någon inpå livet, så öppnar man ju faktiskt upp för det, typ "blottar strupen" på sätt o vis.
Tror å andra sidan, att det är hela poängen , att våga vara sårbar..
Låter bra iallafall:)
Frågan är om man har den förmågan..hur många gånger som helst, eller ännu en gång, eller om man blir lite sabbad på det området?

Tack för att du påminner mig , om att behålla de positiva glasögonen på!

En överlevare

14 november 2010 14:18

Det beror väl på vad du menar med sårbar? Att vara dig själv tänker jag! Och framförallt vara sann mot dig själv!

Du går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Du ramlar i.
Du är förlorad. Du är hopplös.
Det är inte ditt fel.
Det tar en evighetatt finna vägen ut.

Du går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Du låtsas att du inte ser det.
Du faller ner igen.
Du kan inte tro att du är på samma plats!
Men det är inte ditt fel.
Det tar fortfarande lång tid att komma ut.

Du går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Du ser att det finns där.
Du ramlar fortfarande i det, det är en vana.
Dina ögon är öppna.
Du vet var du är.
Det är ditt fel.
Du kommer ur det omedelbart.

Du går samma gata ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Du går vid sidan av hålet.

Du tar en annan gata.

Att verkligen se är att se verkligheten befriad från dina egna fantasier.

Vi är ju människor..såklart vi blir sårade. Frågan är vad vi gör med det!!

:)

Elvira

14 november 2010 15:20

Ja, bra fråga, vi lever o lär antar jag, å tar oss upp ur hålet gång på gång..blir visare, klokare, och,,,antingen väljer vi att ta en annan gata ner, eller så väljer vi att inte gå ut alls :)

Förhållningssätt, va det :))

En överlevare

14 november 2010 15:35

Klart du ska gå ut!!

Kram

Elvira

14 november 2010 15:38

Ja såklart jag ska, tar andra gatan bara

Kram kram

En överlevare

26 november 2010 21:29

Klart du gör :))

Det gjorde jag :))

Elvira

26 november 2010 21:33

Jo..jag förstår det!
Skönt att ha någon som gått före... :)