Mamman med den stora tilliten!!

14 november 2010 16:15

Tack Rebecca, nu har jag bytt lösenord!!!!

20-25....båda alternativen är bättre än 20-25 jue..
Älskar dig trollis!

Lotta

16 november 2010 17:48

Nobbar du Ola Rapace??? Honom skulle jag vilja ha mellan två lakan haha /Lotta

Elvira

17 november 2010 00:57

*L*

Här nobbas ingen, men Rebecca satt här och tyckte o tänkte, å så frågade hon seriöst vem av dessa två jag skulle välja..å jag min idiot, klev rakt i , och försökte förklara, lika seriöst, varför jag inte kunde välja..å sen va det ju kört.

Ungen har å andra sidan redan förklarat, att om inte jag tar Greger, så gör hon det..
(han är äldre än hennes mormor, jag lovade att döda dem båda)

Va fan får de allt ifrån?

Tror aldrig den ungen kommer sluta förvåna mig med sina tankar och uttalanden.. och jag HOPPAS inte hon gör det heller!

men visst, om vi får välja precis hur vi vill, så väljer jag Ola åt dig då;)
Hoppas allt är ok, efter omständigheterna?

Kram kram

d

17 november 2010 19:17

ola rapace,för fan elvira!! Vi snackar galet snygg, sexig skäggstubb och minst lika sexig röst samt flörtiga ögon. Hallå? Jag skulle sätta min högra arm på att han är gudomlig i sängen(ja, jag har lagt lite fundering kring det).. Honom, och mikael persbrandt.. Mhhhhhhhh(: Jag vet inte om nån av dom är så sugna på att riskera fängelse för en sängvistelse med mig,men jag hade lätt tagit alla straff i världen! Vi snackar snygg 40+ med skäggstubb här!!

Elvira

17 november 2010 21:08

*suck*

Du , nu va vi i kategorin "fel tanke för sin ålder" igen!!

*L*

Nä, ingen sugen på fängelse . tror inte det, men du vet..vänta några år, det kommer finnas stubbiga snygglon då med , jag loooovar!

Lotta

20 november 2010 00:27

Vem är Greger? Undrar en som inte fattar någonting....*L*

Ja du det är skönt att ungar förvånar oss ibland, tonåren är inte den lättaste tiden att vara förälder i men det är inte den lättaste åldern att vara i för dem heller medall hormoner som sprudlar i kroppen m.m

Det är skapligt med mig, det var en chock som hette duga, visst visste jag att hon inte kanske hade många år kvar att elva men att det skulle gå så här snabbt bara på 2 dgr som allt skedde var inget någon av oss förväntade oss.

Är tebax på min praktik i Kimstad igen. Kvinnorna är underbara, det har gett mig en ny förståelse för utsatta kvinnor. Fast jag vet fortfarande inte vad jag vill jobba med när jag blir klar i sommar. Var på en föreläsning i Norrk i onsdags där en tjej berätta om sin uppväxt med en manodepressiv samt alkoholist till mamma. Tror ingen gick därifrån oberörd. Världen är skrämmande att alla dessa barn inte får den hjälp de behöver.

Får pröva mig fram...

Hur går det för dig då? Börjar du känna att du är på väg åt rätt håll? Att du börjar tillfriskna?

Såg att risingegården sökte personal, tänkte på dig då... Ungarna bara älskade dig.

Kram

Elvira

20 november 2010 04:05

Ja du Lotta, inte lätt att fatta, det är en lite intern grej mellan mig o Becca.

Greger finns faktiskt på riktigt, en karl i sina bästa år, super trevlig å snygg å bra på alla vis, men alltså..jag har inte ens snuddat vid tanken!

När jag skulle hämta mitt lilltroll o hennes pappa på Arlanda, följde Becca med som sällskap.
På resan upp får jag ett sms av en kompis, å eftersom jag kör, ber jag henne läsa.
Det stod nåt som "Om du kör på G, är det som att gå från askan i elden"
Min tanke är att, ja just det, han åker väl i dagarna(jobbar utomlands)så han kan ju va på väg till Arlanda han åxå..? Men eftersom jag ändå inte riktigt fattar varför jag skulle köra på honom, så ringer jag kompisen som skickat det..
Det hon hade menat va att om jag skulle stöta, typ, ragga på G så..osv.

Så jag berättar vad hon sagt för Becca, o kort efter kommer ett nytt sms, där det står "han ska va jävligt bra har jag hört"

Både ungen å jag jag kiknar av skratt, å så säger hon,
-ja,det avgör saken, tar inte du G så gör jag det.

Sen dess har det blivit lite jargong här,ja, humor på vår nivå kanske, men hon är helt underbar när hon håller masken, å förklarar att det snart är dags att bestämma sig, för som sagt, annars är han hennes:))

Förstår att det va tungt med din mamma, kanske kan man se det som att, ju snabbare, desto lindrigare..? Mindre lidande, ja, inbillar mig iallafall att hur chockartat det än blir, så är det det bästa, lindrigaste, och humanaste, för den som är dålig?

Skönt att du är tillbaks på praktiken igen , å låter livet gå vidare..

Och framför allt att du trivs, det gör mig glad, verkligen!
Alla har nog "sitt" område, sina klienter, eller klientgrupper, som passar mer eller mindre bra...

Tror att man måste vara lite speciell själv, för att jobba med "våra tjejer", på gott o ont.

Jag älskar verkligen jobbet,de är ju som små upplagor av mig själv i den åldern,ska jag va ärlig så är de rena änglabarnen i jämförelse..kanske därför det funkar?
Tror att de känner, att jag vet vad de går igenom, även om jag aldrig berättat om mig själv för någon av dem där, alltså tjejerna då..
Sen inser jag ju själv, att jag kanske inte är riktigt som alla andra i personalgruppen,men inbillar mig att just blandningen av vuxna kan vara en styrka?
Ja, jag förstår att de söker folk, för plötsligt blev det fullt hus igen, men för min del, ska jag läka mig själv först.

Det vore rent svineri att utsätta dem för vuxna, som knappt håller ihop, rent av farligt...

Men jag läser ju, så att jag har "rätt" utbildning för jobbet, när jag väl är i balans igen.
Min tjänst fanns ju aldrig, utan jag fick den efter månaders idogt tjat:)
( Tjat lönar sig!!)
Så egentligen va det ingen chock, men ihop med allt annat som hände under ett par månader, blev det för mycket att behöva sluta.
Även om jag vet att jag är mer än välkommen, och de har ringt ett par gånger, å kollat om jag kan ta några kortare pass,har jag tackat nej, men lovat att själv höra va mig, så fort jag känner att jag klarar av det.

Ja , jo jag är på rätt väg, absolut.
Har fått massor av hjälp nu, sen de insåg att jag inte tänkte medicinera bort det svarta.
Reaktiv depression, och tydligen ganska djup sådan, förstår jag nu när de förklarat hur de bedöms, o på vilka grunder.

Jag har en KBT-kvinna, och en psykolog paralellt, å jag har bestämt mig för att släppa in dem, låta dem få rota bäst de vill, o göra sitt jobb, bara det beslutet gjorde att massa tryck å ångest släppte.

Lite skumt kändes det kanske, när psykologens första ord va, att hon ville ha mitt ord på att jag inte tog livet av mig, så länge vi hade kontakt..

-Va?!! Ehh, hur jobbigt ska det här bli då, menar hon..?

Nåja, jag ser ljuset..eller, det är inte kolsvart längre.

Min bästa vän, som jag haft en massa år, sa i kväll, efter att jag tog undan en person å va mer än tydlig, under nån slags snyggt formulerad utskällning, att hon såg "mig" igen, för första gången på evigheter, å hon såg äkta glad ut.

Jag tror att hon har rätt..för det kändes som "jag", samtidigt som jag va helt paff över att jag ens reagerat...
Måste va ett tecken på tillfrisknande, visst?

Nä, den här krisen kommer jag igenom med en sabla massa lärdom, jag tror det, av hela mitt hjärta.
Du, tack föra dina fina kommentarer här då å då, de värmer massor, å du har ju faktiskt varit med, så när jag tvivlar på om jag är "rätt" så tar jag dina ord med mig, och fortsätter..

Stor kram

-

Lotta

20 november 2010 09:33

Att våga släppa in psykologerna är bara det ett stort steg. Önskar att många var så starka att de vågade det, att våga komma i kontakt med sina känslor istället för att ta till flaskan el. ngt annat. Kämpa på. Det kommer bli jobbigt men tänk på vilken resa du gör istället.

Jo märkte att Risingegården var ditt allt när jag var där, du ställde upp i vått och torrt ändrade dina arbetstider hur som helst allt för jobbet. Tror oxå på blandningen av personal för alla är vi olika, även tjejerna och alla kan vi hjälpa till på olika sätt, stödja dem i kampen mot ett liv utan trassel.

Här är det lugna gatan Andreas är i Rejmyre hos Harre och lanar, så skönt att ha honom på landet när han lanar, man slipper oroa sig, hålla koll hela tiden på vad de gör ungarna.. För en gångs skull är jag lugn. Får hoppas att jag tar tillvara på tiden och börjar skriva på min uppgift till skolan idag min lilla fallbeskrivning jag ska analysera..

kram

Elvira

20 november 2010 18:55

Bra där, får mig att inse att jag åxå borde passa på att läsa..men jag skjuter upp det lite till..ovanligt:)

Ja, där är han i trygga händer åxå, de är toppentoppen båda två.

Kram kram

Lotta

20 november 2010 09:48

Glömde säga. Du var den enda på Risingegården av personalen som jag kunde vara mig själv med, slappna av med.

Elvira

20 november 2010 18:38

Lite sorgligt ju, men tack! :)