...som att den ska explodera, så blir det jääääävligt svårt att hitta linan att hålla sig kvar i.

Just idag..och igår, å dagen före, så har jag letat närmast desperat efter den..

Jag har plötsligt insett innebörden av det de säger, att man ibland måste lämna och gå vidare, släppa taget helt, fastän man älskar så att hjärtat brister.

Kanske kommer jag någon gång titta tillbaks på den här tiden, och tro att jag lärt mig något, men nu, just i detta nu, är allt vaccum, chockskadat vaccum.

Har iallafall en hel hög vänner omkring mig,,, som håller i mig, TACK!

..å ändå...så hittar jag inte riktigt linan att hålla fast mig i..

Fattar inte varför jag bloggar mitt i detta, en ventil kanske..som det en gång varit, som sagt, letar...