...fortfarande, å undrar när orken och den sansade tanken ska återvända..

Kan man skylla på värmen kanske?

Går mest som en zoombie..eller förresten, det är inte hela sanningen, har gjort ett jätteryck och tvättat halva dan, skrubbat övervåningen i lägenheten, spelat strumpbingo med lilltroll..vi har fortfarande ca 30 udda strumpor kvar, men ungen vägrar ge sig, än får jag inte skicka dem i soporna:)

Ja, ni vet, såna där som plötsligt inte är par längre när de kommer ut ur maskin, utan singelstrumpor..skumt det där...

Lillungen åker på semester på fredag, å jag blir solo i 10 dagar, försöker komma på något fiffigt att göra då..har flyktsoda som bränner i kroppen, men inte en tanke, inte en minsta ide om vad jag vill göra, om jag ens vill göra nåt vill göra nåt...dubbelt det där.

Men jag har m ina vänner runt om mig, som håller kvar mig lite i nuet, å det är jag mer än tacksam för...fastän det nog börjar bli lite synd om dem.

Känner mig som en äkta gnällapa, men det känns skönt att klottra ner det i skrift, å sen så spelar det faktiskt mindre roll om någon ycker det är mycket negativtugg, man får ju låta bli att läsa.

Hur som helst, är sjukskriven nu, å sen har jag två veckors semester, å sen minsann, räknar jag iskallt med at vara mig själv igen..eller iallafall mer lik mig.

Har tydligen inte varit jag på flera månader har jag fått höra sista dagarna, å det är kanske sant, men det är hög tid att återgå till verkligheten desto mer då..

Allt blir bra, allt blir bra...allt bara måste ju bli bra?

har en låt i skallen, som går runt runt, som vägrar lämna skallen, eller om det nu är just låten, eller det jag förknippar den med, men den är bra, så lyssna å gilla..Hittar inte orginalvideon av nån anledning, men sak samma , låten är den samma..

Kram