..nu, att faktiskt välja själv, och resa mig upp.

Säger inte att allt är tiptop, men jag har iallafall en tanke, om att gå vidare.

En vecka i chock och vaccum, några dagar i apati och störtfloder med tårar, men nu är det fanimig dags att göra nåt annat.

Har letat halmstrån att greppa tag i, och hittar dem inte...antar att jag letat på fel ställen?

Kanske är det fullständigt naturligt att göra det...att välja flykt isället för fajt, när livet slår på en tvärnit och delar ut en riktig äkta käftsmäll?

När man kanske borde sett den komma, men valt att se och jobba för, att laga något eller någon, som faktiskt inte är möjlig att laga..

Nåja, ska inte fly, ska inte fäkta, ska bara stå kvar och fortsätta vara jag...eller först hitta tillbaks till det som är jag.

En snurrig virrig kokoVira, med ett helt liv framför mig...det BLIR bra, det måste ju bli det...

Love E