två veckor sen, eller ja..12 dagar mer exakt då,  hade jag en väldans klok kvinna i andra änden, på telefon.

Ja, alltså, jag brukar ju ha henne i telefon ganska ofta, till min stora glädje, men just det här samtalet, va ganska så speciellt..iallafall nu när jag tänker tillbaks på det.

Vi pratade om en man, som jag...ja, va ska jag kalla det..hmmm..som jag precis träffat lite smått..well, vilkorslöst och helt utan krusiduller typ.

Hur som helst, så säger kvinnan i andra änden, att..

"-..om det skulle bli så att ni blir ett par..bla bla bla.."

och jag avbröt, och förklarade att

"-hallå, nu ska vi inte överdriva, det kommer inte bli så, vet du."

Ganska bestämd i tonen, inbillar jag mig dessutom att jag va;)

Hon svarade med en liten suck, och sa "det vet du inte"

Vilket jag så klart va tvungen att förklara att jag minsann visste, och en liten svada om varför jag visste osv.

än en gång sa hon bara "-det vet du inte."

Sen bytte vi samtalsämne, och det va liksom färdigdiskuterat.

Idag, alltså inte riktigt två veckor efter..så inser jag, att min kloka C vet mer om mig, än jag gör själv, i vissa lägen..

För, ganska förvånad är jag, när jag inser att jag saknar..saknar så det nästan svider lite..och att 4 veckor är jäääävligt länge, när man saknar..

Hmmm

Så vad gör jag nu?

Analyserar sönder det jag känner, om varför och hurför, eller bara låter det vara som det är?

Skippar alla motstånd, och ger känslan lite plats..?

För hur säker jag nu än va, på att jag inte ville ha något förhållande av något slag, på MINST ett år, helst 10, så har jag tydligen lyckats överumpla mig själv, på något vis...

Jag som va så evinnerligt trött på hela grejen, och verkligen såg fram emot att vara "bara jag" och hitta tillbaks till mig själv ordentligt..göra Vira-saker, njuta av att vara helt o hållet "självbestämmande" och utan förpliktelser..

Nu är det ju inte så att jag ska gfta mig och svära evig kärlek o trohet..definitivt inte alls sååå, men jag har så snabbt, att jag själv inte hann med, vant mig så duktigt, vid en persons närhet..att det känns tomt, utan honom..

Jag som skulle va så fri o obunden,  log med hela huvudet, när han ringde bara för att tala om hur mycket han saknade mig..innan han ens hunnit åka, eller typ nån timme efter att vi skilts åt..*L*

Jaja..den som lever får se..och jag ska åter igen, som så många gånger förr, träna på det där med öppet sinnelsag..

Märkligt märkligt..men faktiskt...jag tror jag gillar känslan..trots allt!

 

Sussu

14 januari 2011 12:30

Faaan vad sjukt det är:) jag har vart i precis i samma läge, vill vara ensam bara jag o mina tankar. Känna att man inte är beroende av en annan människa jaaa bara vara fri i sitt egna lilla jag, njuter av ensamheten, så plötsligt händer det bara!!!!!! Skulle ju bara träffas o mysa lite;) pffffffffffffffff efter två månader tog jag mig själv i nacken och erkände för mig själv att jag va FÖRÄLSKAD....Denna förbannelse som drabbaren, när man minst anar smyger den sig på som en fästing, man märker inte av den förän den är lite fööör stor och det är försent!!! Jaaa så positivt ser jag på det:)jag ville vara ensam, med mig själv....Men o andra sidan så är känslan av förälskelse heelt magisk, det liksom sprutar energi ur den känslan....Ilove it....Men jag ville vara ensam, det ville jag faktiskt <3 Kraaaam <3

Elvira

14 januari 2011 15:27

Ja se där...jag är inte ensam alltså, skönt:)

Även om jag kanske inte ser det som en förbannelse...mer en gåva i så fall..*L*

Men det va liksom inte så JAG tänkt det..så ja...gilla läget?

För det är faktiskt en högvinst, att träffa någon, som man kan falla så handlöst för..å känna liv ända ut i fingertopparna:)

vi är nog inte så bra på det där med total kontroll..tack o lov!
Men man kan ju faktiskt vara ensam åxå..behöver ju inte leva ihop 24/7.
Man får kanske kompromissa en del, så man har sitt egna kvar?
För jag vet att jag behöver det..hitta tillbaks, efter sista förhållandet som va minst sagt kaos o dysfunktion..
Ja jag säger som du, jag ville faktiskt va ensam, men någonstans är jag lite glad att det inte alltid blir som jag tänkt.


Jättebamsekram

 

Karoline

14 januari 2011 17:16

Ni 2 ska vara mina psykologer hmm tur ni inte tar betalt av mig iaf hahahahaha men jag är lycklig för eran skull o en annan dag som inte är imorgon o antagligen inte nästa vecka men en annan dag så är jag säker på att jag kommer att få uppleva samma som ni. Älskar er båda pusss

Elvira

15 januari 2011 03:40

Men söta gulledu, klart vi kan psykologa gratis,det är ju ändå DIG det handlar om, det gör vi så gärna!
(undrar var Sosso la öronpropparna ...)

Hehe, nä vars, allvarligt talat, klart du kommer känna en massa igen, men jag tror kruxet är att du först måste rensa bort "grubbel smolk"som ger dimsyn..å sen våga..

Jaja, du det börjar bli mycket skrivet, när ska vi ses?
Jag saknar dig ju... :S

Älskar dig åxå

 

En överlevare

15 januari 2011 21:05

Dina möjligheter att känna frid, glädje och lycka
är ett val som du kan påverka.

Lycka till med kärleken ;)

Många kramar

Elvira

17 januari 2011 01:38

:)

Tack!

Ja,tack o lov så blev jag ju påmind om att jag hade det där valet, då när jag hade glömt bort det helt..
Så nu har jag det högst upp på kom-ihåg-listan.

Alltid!

Kan nog fasen va det bästa "råd" jag någonsin fått..eller i allafall fått, OCH tagit till mig:)

Kram kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag söker styrka inte för att bli starkare än min syster utan för att kunna kämpa mot min största fiende- Mig själv.... ...

..om mig själv..   Hopplöst!  Rent destruktivt vansinne.....   sabbar allt, sånt jag hade...sånt jag har...å sånt jag lite smått börjat önska mig.... Men jag är FUCKED UP, med stora bokstäver..långt värre än jag ens trodde va möjligt.. ...

"Wearing The Inside Out" From morning to night I stayed out of sightDidn't recognize I'd becomeNo more than alive I'd barely surviveIn a word...overrunWon't hear a soundFrom my mouthI've spent too longOn the inside outMy skin is cold To the human t...

..bara för att visa att jag kunde skriva smörja på ett sätt som va bättre än hans "patetiska egofixerade skitblogg", ja, då bör han absolut kunna få ett eget inlägg, kan man tycka.. <så -Jag kommer aldrig glömma ditt sätt att kalla mig...

..kanske flera år lång, utan att jag märkt det..   hittar ingen annan rimlig förklaring, å förklaringar måste ju ALLTID hittas,  men inget som förklarar  varför jag under sista veckan flera gånger hajat till över mina egna tankar.   Som att j...