..som i skrivande stund, utan förbvehåll drog med min hem nyckel..jag kan ju liksom sova nån annan stans..hehe

Älskaar dig skruttis, allt som är mitt är ditt..alltid!

..ännu en låt jag gillar, men bara gillar ibland..

Massa volym, så blir den svulstig och maffig, och helt ..ja..tappar rätt ord.

I övrigt då, så har dagen varit alldeles för mycket.

Vaknade för sent, missade saker jag skulle gjort, körde sönder biljäveln ute på en smal avkroks-väg,mitt ute i ingenstans, massa mil hemifrån,  med bråttom bråttom eftersom jag hade middagsgäster på ingång( och inte ens hunnit handla maten!), å två fina, men  tunnklädda, tjejer i bilen..å alla vi tre hade gränsfall tomma batterier i mobilerna..

Å appropå mobiler, så havererade det aset också när jag kom hem här..

Nä, vältra mig i tycka-synd-om-själv-musik, och veta att morgonsdagen blir bättre, oavsett vad som händer

;)

Love E

...så man får tårar i ögat.

...kan driva en till fullständigt vansinne!!!

GALET!

Nåja, nu har jag varit duktig,,,tror jag

Talat om för ungen att det är nog,  å så lät jag henne gå till sin handbollsträning, jag vägrade skjutsa, å hon va sur, så klart.

Det blev ju plötsligt mitt fel att hon inte hann äta innan träningen..så här sitter jag som en idiot, med ont i magen, o glor på köttbullarna, som är kalla när hon kommer hem.

Är det något som ingår, i att vara tonårsmamma till tjejer?

Det där gnagande dåliga samvetet man får när man sätter upp gränser?

Det absolut enda jag vill är att hon gör något, vad som helst, bara något...mer än att sitta vid datorn-när hon ens är hemma.

Fan, jag är nog inget bra på det här, men jag är definitivt ingen seviceinrättning heller.

Har avverkat ett duktigt antal kloka, i telefonboken, å alla säger samma, kör inte, ta bort sladden till datorn, och vik inte..så varför sitter jag här och tycker att jag är hemsk..och hon kanske fryser, och är hungrig, och ja...

Undrar vad den där underbara solstrålen, som stod i gummistövlar , toppluva, och ryggsäck( och INGET mer) på en pall i köket, och diskade, med sån inlevelse att  det va blött ända ut i hallen?

Men det va nog 10 år sen..suck!

Alla ni , med små solstrålar-njut av tiden, jag tror de är så där gulliga som små, för att man ska minnas det, och få lite kraft  styrka tills de blir tonåringar..jag är faktiskt ganska säker, än en gång har naturen överträffat sig själv i list och fiffighet!

Nåja, kanske vänder det, kanske hamnar något klädesplagg en dag i tvättkorgen-utan 3 dagars tjat, kanske kanske, å kanske kommer hon säga något annat, än att hon behöver skjuts, en ny mobil, att eller något annat..?

Så, nu har jag gnällt av mig lite..borde kännas bättre, men näe..

Å när jag ändå är inne på småtjejer, så fick jag förmånen  att lära känna två andra små helt fantastiska tjejer för en tid  sedan..å det slår mig, att teorin ovan, om fiffigheten hos naturen nog stämmer, för de stjäl hela hjärtat, man är kalkad, pantad och tvärsåld, innan man hinner blinka.

Den lilla fyllde år nyligen..å jag hade världens huvudbry...

För det är lite nackdelen med att träffa någon med barn, och sen krashar det.

Alltså kraschar så att det inte går att ge lilla fina, paket på födelsedan, eller ens skicka ett litet kort..

Suck, nä, nu är jag gränsfall patetisk, med stora tårar, ska genast skärpa mig!

..och hela världen har åsikter...

Har alltid haft, men faktiskt, viken kvinna!!!

Snacka Girlpower, snacka om självklar...

Jaja..Vira har fastnat i Youtube-igen!

Hehe

Men nu ska jag faktiskt slita mig..FÖRSÖKA iallafall :)

..lika förvånad, varje gång jag inser att någon läser det jag skriver här.

Och jag får fortfarande samma prestationångest..hehe.

Jag hade fått ett mail( Facebook , hur överlevde vi innan Facebook?)

från en gammal skolkompis, som jag inte sett på 20 år, som läser den, och gillar den, och som sagt-jag blir fortfarnade lika paff :)

Hittade förresten en må-bra-blogg idag, http://paulocoelhoblog.com/ , och jag slukar som allatid hans ord..

*gillar*

Hur som helst, jag tror jag har för mycket fritid, för jag kommer på mig själv med att ha stora och djupa funderingar.

Vad tog åren vägen, vad har jag gjort med första halvan av mitt liv?

Om man nu går efter statistiken då, jag ska leva skiiiitlänge, mest för att jävlas..hehe.

Kanske är det inte fel, att stanna upp en stund i livet, och titta på sig själv, och var man är på väg..?

Kanske ska jag tacka nån högre makt som gav mig en stor fet käftsmäll för några månader sen, så jag blev riktigt tvungen att stanna upp?

Faktiskt, så kan jag känna att det på något vis va bra..

Träffade en kvinna i fredags, som ja...hade en massa attt säga, och nu är det lite taget ur sitt sammanhang, men hon sa iallafall att hon förstod, att jag krashade, och varför.

Jag är nog lite skeptisk överlag, om nivån av förstånd alls just där och då, och hade ingen större lust att sitta å lyssna på någon som säkert i all välmening , skulle visa nån form av sympati, så jag fräste kanske ifrån lite, och talade om att hon inte hade den blekaste aning..mer som ett sätt att få samtalsämnet ur världen.

Men hon hade verkligen inte en susning, för jag hade det inte ens själv.

En massa utlösande faktorer, absolut, men...jag hade säkert kunnat hantera dem, om jag inte under låååång tid, sakta men säkert, alldeles själv dessutom, styrt mot en oundviklig kraschlandning.

Jag menar, ja-det va piss att inse att två av mina närmaste va skottskadade på sjukhus i somras, helt jävla chockartat,men jag hade hanterat det.

Det va riktigt illa, att bli arbetslös i höstas, från ett jobb jag älskade, Men, jag hade hanterat det.

Och att det tog slut med Toker, visst, tungt, men jag hade hanterat det med.

Om jag tittar tillbaks på de här 20 åren då, som jag blev lite kastad tillbaks till med det där mailet, så inser jag att jag måste va en jävel på att hantera motgångar.

Inte som att "stackars jag", utan mer "fan va jag är bäst" *L*

Pratade med min stora dotter sent i natt, eller..vi skrev, i chatten på fantastiska Facebook ;), men om det här med att man själv styr över sitt öde, till största delen.

Hon fick MVG i matte, och det är asbra, men jag är inte ett dugg förvånad, för hon bestämde sig ju för det , några månader tidigare.

Bara så där, utan nån större anledning, mer än att det har gått upp ett ljus, om att man behöver bra betyg, för att kunna läsa lite vad man vill framöver.

Och så chattade vi om det där, med att man klarar precis vad som helst, om man bara tar ett beslut om det.

När jag blev av med jobbet, va jag ledsen och förtvivlad, och ganska förvirrad och villrådig, nästan ett helt dygn, å sen insåg jag att i stället för att deppa ihop, och dra på mig stora offerkoftan, så kunde jag använda tiden precis hur jag ville.

Så jag bestämde mig för att plugga, och lyckades tjata mig till att få hoppa in de sista 12 veckorna, på en utbildning,  och läsa ikapp de nästan 3 terminerna som den pågått redan.

Kan säga att alla runt om , glodde minst sagt misstroende på mig, inte minst damen som tog beslutet om att betala den..hehe..(tacksam är jag för det)

Iallafall, det jag skulle komma fram till är, att om man bestämmer sig, så fixar man det.

I fredags skrev jag min sista skrivning, och mailade iväg hemuppgiten jag hade kvar, och va klar- med en vecka till godo.

Jo då, jag kag kan såklart tycka att jag genomfört ett stordåd, med tanke på att jag under de här 12 veckorna, varit helt under isen 2/3 delkar av tiden, alltså va det attans bra gjort, MEN..jag hade ju faktiskt bestämt mig.

Glad och lite stolt, men inte förvånad

Det är avslutning på fredag, och när jag hoppade på skolan hade jag "fredag den 17 december" som ett magiskt jävlaranammadatum.

Lite så där, att jag såg mig själv stå där, aningens triumferande, eftersom det skulle va sååå omöjligt.

Men nu, idag, tror jag inte ens att jag tänker gå dit, för det är astidigt på morgonen, en massa mil bort, och jag är ganska bekväm..å en smockfull kyrka, och bla bla bla...jag är helt enkelt lat!   

Nä, istället ska jag sätta mig och allvarligt fundera ut , vad jag ska göra med andra halvan av livet, eller iallall de närmaste 20 åren, och bestämma mig.

Jävlar vilket långt inlägg det blev då, om en massa ditten o datten..för mycket fritid, va det som sagt ;)

...musikträsket.

Den där låten jag skrev om, som min kompis alltså inte alls förstod varför jag va så lyrisk över, så att den va tvungen att spelas HÖÖÖÖGT, va denna..

han hörde "sorglig deppmusik", jag hörde "musikaliskt mästerverk, med övergjordiskt grym berättelse".

...men som sagt, måste spelas riktigt högt, för att göra sig :)

Nåja, skulle lätt kunnalägga in tio låtar till, för att de är såååå fantastiska..men jag låter bli, kan bara konstatera att musik är helande, jag kan tom dricka the nu :)

..gör det i hela mig idag.

Varendsa led är helt trasig, och halsen känns som att den blivit överkörd med ett grovt rivjärn..fast från insidan, morr, knappt det går att dricka the ens...suck.

Ja sak samnma..jag hittade en låda på vinden för ett tag sen, med cd skivor.

En sån där låda som jag VISSTE att jag skulle göra stora fynd i, men bävade för att börja packa upp..ja, enfullmatad flyttlåda, modell stor..det ä-r ett litet gäng.

Hur som helst, så ögnade jag igenom dm här om kvällen, å blev smått lyrisk..

Jisses vilken massa smörja..å jisses, vilka mästerverk!!!

Jag är ju lite periodare, när det gäller musik, å just nu är jag inne i nån "pink floyd- period", eller just Division Bell då.

(Som låten här nedan, alltså äldre inlägg, nästan längst ner, coming back to life-lyssna på texten  "terapi"?)

Hur som helst, så pratar jag med en kille senare på kvällen, om just det där med texter..å han lyssnar tydligen aldrig på texterna(?)

Alltså, jag har tänkt på det där sen han sa det..är faktiskt lite förvånad..eller mycket förvånad, men det förklarar å andra sidan varför det spelas en massa skräp på radion ibland..

En Aha-upplevelse bara..som blev ett långt å meningslöst blogginlägg :)

Då va det kanske inte så märkligt,  att musiksmaken kanske inte föll ihop så bra där på kvällskvisten..men iallafall, i lådan från vinden, har jag faktiskt hittat en låt, som jag har nåt slags hat-kärlek till,  gillar gunget, men blir av någon anledning provocerad av texten ( har alltid haft samma känsla för den..eller, hade det förr, å sen hade jag ju glömt..hehe)

Orkar inte försöka sortera i samlingen idag,  så jag ligger nerbäddad å lyssnar på mina nygamla favoriter -.på Youtube, istället.

Kram kram