... att om man kan stanna upp, och förundras över hur häftig tallen utanför sovrumsfönstret är när den svajjar, eller hur gott duschtvålen luktar, eller drabbas av plötsliga lyckofnatt över hur  överhärliga jobbungar man har, då är man nog på god väg ...

God väg, som i "inte bruten"..eller "livs levande"...inte allt för långt ifrån tacksamhetskänslan igen...eller?

I think so, för att svänga mig med ytländska då..

Fan, fastnar vid datorn igen, nyduschad och på G, ,men ändå, fastnat lite.

Inser att jag borde känna stor sorg och bedrövelse, men på något underligt vis lyfts ur det, som genom nåt märkligt..ja, inte mirakel, men fan inte långt därifrån...

Har nyligen förlorat en vän, som minst sagt hastigt rycktes bort...alldeles för tidigt,  mitt  eget privatliv, som alltså ska få förbli privat, men minst sagt gungar, en pappa på väg ut i frihet, som nyss fått sitt nya bo precis i närheten-å kiddon planerar att bo där...

Kanske fungerar jag bäst i totalt kaos, där jag slipper tänka, eller så är det helt enkelt så att styrka är på väg tillbaks...?

Jag börjar nog, faktiskt, på riktigt våga hoppas på det..

Nu är det hursomhelst fredag, barnledig helg..å dags att slita sig från tangentbordet...

Love E