Ännu en natt med mardrömmar har jag haft, vaknade av att jag själv skrek, i panik, lika genomsvettig som sist..

Blir mer å mer övertygad om att drömmarna kommer för att påminmna mig om det jävliga, för de kommer, eller iallafall den här gången, när jag tappat bort respekten för dem..

I natt va det Johnny som drog igång ett riktigt race, å jag stod handfallen bredvid, å det va riktigt jävligt kan jag lova...

I drömmen försökte jag få honom framför mig, prata med honom, säga något för att få honom att lägga av, hah!-som att det någonsin funkat, på en endaste narkoman?!!

Hur som helst, drömmar är drömmar, å eftersom jag vaknade av att han ringde i morse, så kunde känslan av oro släppa sitt grepp innan jag ens kom ur sängen-skönt!

Nu är det bråttom in i duschen, så fridens liljor kamrater! :D