..att man får hjärnblödning av att älta gammal skit!

Så som förra inlägget då, visst, så sant, men nu va det ju inte jag som ältade, nåja ok, lite kanske, hehe, hur som helst, fick precis före stängningsdags träna mig i självkontroll, tålamod å skotta fram sista kornen ödmjukhet(jädrans att de satt hårt fast i botten av säcken)

En vän till mig tog med sin nye pojkvän för att vi skulle få träffas, å det tog mig max 10 sek att tycka att han va riktigt illa, å hann tydligen dessutom uttala att jag skulle minsann tänkla mig att vrida nacken av honom...humhum..

Men så här nån timme efter, så känner jag att jag såklart måste ge honom en chans..för att det är hennes val, inte mitt..

Jag som har den bakgrund jag faktiskt har, ska verkligen inte dömma ut någon, men killen är inte fyllda 30, å har suttit mer öän 10 år effektiv tid i fängelse, klart som f-n att det märks, klart det tar tid att landa i verkligheten, klart jag tror på att han har en massa gott gry i åxå, men så här är det, för att jag älskar min fina vän, så önskar jag henne något så väldigt mycket..inte bättre, men meeer än så..

Men nu hoppas jag, å tror...ok-vill tro, att det blir bra..klart det blir!:-S

Själv är jag påväg till MIN love, å han däremot är precis perfekt å alldeles underbar, så ha det bäst!

Kjam

..fick jag just!

En gammal vän sen en massa år tillbaka, eller nåja, vi umgicks mycket då, har knappt setts de senaste 3-4 åren, hur som helst, så ringde han idag, hade en massa på hjärtat, men så kom han in på hur det va när jag flyttade tillbaks till byn, efter att ha varit på familjehem,å gått en utbildning, det måste varit 8-9 år sen..

Den Elvira han beskrev vill jag verkligen inte kännas vid, iskall å rent av ..jaa, jag vet inte vad.

Han hade försökt tala om för mig att va tvungen att hejda mig, att jag "rasade" så fort, å jag hade tagit upp en påse å sagt menande att "-det här är anledningen till att du är här, varsogod, ta vad du vill, men tala aldrig om för mig hur jag ska leva mitt liv igen"

Låter som en enkel replik, men hans beskrivning av hur jag sagt det va allt annat än trevlig, jag hade tydligen skrämt honom, ordentligt, hmm..ja, tydligen va jag duktig på att vara "fröken Ishjärta" då...

Kände iallafall nu när jag pratade med honom att jag inte klarade av att höra mer, det va en riktigt vriden tid, å jag har nästan själv trängt bort åren det rörde sig om..huua

Sicken jäbbla tur att jag är mycket friskare idag då!

Ärligt alltså, utan sarkasm-på riktigt!

Dit ska jag never ever tillbaka!!

Nä, nu kom jag av mig, fortsätter se..kjamisar!