just för dagen är det mig själv jag har problem med, eller med mina egna gränser..

Att kompromissa är fan inte enkelt, men gör man inte det om saker å beslut..?

Kan det någonsin bli rätt när man känner att man måste förändras för att passa in, eller passa någon annan?

Kan något som redan från start böjar så, någonsin bli harmoniskt?

Eller är det bättre att fly än illa fäkta...?

grubbel, tanke, å rynkad panna..

Å saknad..å längtan..å ilska, i rörig kompott