Ja, precis så gick det till, när jag va ute å åkte med ett par jobb kiddosar idag, fick möte på en totalt igensnöad liten smal krokväg, å gled hjälplöst av!!!

Såjag ringde till jobbet, berättade läget, å sen konstaterade jag att vi hade både radio och värme, så vi hade det ju ganska bra i bilen trors allt...en stund, sen fick jag lite nog av att vänta på förstärkning, och mosade in nosen på bilen i en stor snödriva, la i backen , å studsade upp på vägen igen..lite på tvären, å väldans lycklig för att det inte kom någon bil just då..

Tveksamt tilltag kanske, men ujujuj så mallig jag va sen, i flera timmar, för att jag trixat mig upp alldeles själv...tom kiddsen va imponerade, eller så vill jag iallafall gärna tro det..hehe..hmmm

Annars är läget som vanligt, saknar toker, massor!

Det liksom hjälper inte att prata , hur ofta man än gör det, eller sällan, så känns det samma lika tomt.'

Man vänjer sig efter en vecka va det nån som sa...å jag, jag känner efter så det knakar, men icke, har inte vant mig ett dugg...kanske är lite segare än andra på det där med att vänja mig av med saker, hur som helst, glad att jag har vänner, som finns runt om hela tiden, och distraherar lite...

*tacksam*

Kram kram