..blir jag ibland, på människor som uppenbarligen har alldeles för lite eget liv.

Eller vad fan problemet nu kan va..hmmm..

Men att engagera sig i mitt liv och leverne, ha åsikter om vad jag gör, varför jag gör och med vem jag gör, tycks vara nåt slags stående samtalsämne för vissa.

Så här är det, mitt nr 0769 360936, ring MIG, fråga mig,  ta gärna och tala om direkt för mig, vad du/ni tycker och gärna då också oxå vilket vis du/ni har med MITT liv att göra.

Skippa smörattityden och allt lismade småäckligt fjäsk, är EVINNERLIGT trött på det.

Så!!!!

Nu ska jag återgå till mitt liv då, och uppenbarligen störa folk å det grövsta, genom att faktiskt leva och göra, istället för att sura och snacka skit.

Puss!

..hur livet ler mot en, ibland.

Lovade mig själv, att vara snääll mot mig själv en månad, å det va jag , heeeela Maj.

Och som alltid, så händer det en massa bra saker, när jag själv gör bra saker..

Idag är det första Juni..och det börjar toppen, fick jobb, tvättade bilen så den LYSER i vackraste smaragdgrön..och går som en pärla..fort fort fort ;)

Har en hel drös underbara människor kring mig som jag tokgillar, som ger en massa positiv energi..

Tror seriöst, att jag ska va snäll mot mig själv hela Juni åxå..det är maxat när "karma" kickar in liksom..

Lite "high on life"

Love E

..är dagens tema!

Vrålhungrig kiddo kom hem å behövde mat FOOOOORT innan hon skulle svälta ihjäl och dö!

Och talar om att hon är långledig i helgen, så hon ska sova borta, vilket innebär att jag kan följa med min supergulliga kompis på nån ide hon fick..high chaparall.

Har inte ens tänkt tanken sen jag va 12 eller nåt.. :)

Har varit utsocknes en tid, i nära tre veckor faktiskt, och kom hem igår..eller "hem" förresten..

Känner mig mest bara stressad här, vill verkligen inte va här..

Drömmer kokodrömmer, vaknar drogsugen och genomsvettig..nä fan, dags att bryta upp snart, byta liv på riktigt..alltså beständigt.

Ska prata jobb m en kvinna i morgon, blev uppringd och tillfrågad om jag va intresserad av en tjänst..och blev lite skrajsen, men kanske kan det va nåt?

Alltså det är en sak att få lite timvikariat, men en helt egen hel tjänst?

Får ju supernojja, typ "nu jävlar kommer jag sitta fast" o det vet man ju "att då går allt åt helvete..med detsamma"

Haha..nä, inte riktigt så illa, men det är en dubbel känsla, beror bergis på ovana..och rutiner är ju ändå skönt..

Well well...den som lever får se.

Ska ta mig in i en dusch, och planera resten av dagen..men framåt kvällningen byter jag stad igen :)

Love E

..och lyckligt leende, är en överdrift.

Men har en helskön känsla av spirande livslust igen.

Och det som behövdes va visst bara en lite smått märklig natt:)

Skulle hämta en kille i Norrköping i natt, men hamnade istället på helt andra sidan stan på fest, knappast i ordning eller upplagd alls, men fick hur kul som helst, och kom hem nyss i stället..UTAN stackarn jag egentligen skulle hämtat.

Nåja, men bara den där känslan av att faktiskt vara fri, att göra lite som jag själv känner, och inte vara begränsad av en massa ..ja, sak samma.

och fastän det regnar utanför, och jag känner mig mer sliten än på väääääldigt länge, så finns den där, den där lilla bubblan av "hopp om livet"igen..

Nu ska jag häva mig ner i ett skållhett bad, och bli lite ny igen, på utsidan också

Love E

..som vill hitta en mening, i allt som händer.

Eller så finns det en mening med , om inte allt, så i alla fall det mesta?

Kom precis hem här, ska göra mig i ordning, och packa mig i säng alldeles snart, för att komma upp i morgon..

Anställningsintervju.

Har skickat alldeles för några ansökningar, har varit lat, det är sanningen, och nu inser jag att typ 100% , där sista ansökningsdatum passerat, alltså har nappat?

Och jag har ingen aning, men jag åker väl dit, mening med allt va det ju..

Men det va inte den meningen jag hade i tanke, nä, jag råkade ut för en lite speciell grej idag.

Jag satt, lagom frustrerad, håret på ända,  i bilen på en parkering, med dörren öppen, ena benet utanför, och författade ett sms, när någon plötsligt kommer fram och säger hej.

Och det tar en sund innan det kopplar, jag har träffat den här mannen , en liten stund nån gång, för inte så väldigt länge sen.

Hur som helst, jag känner mig knappast upplagd för att vara social och kallprata, vill egentligen bara drämma igen bildörren så dra fort som fan, har tankarna nån helt annan stans, och ja...fel läge.

Men på mindre än en minut, inser jag att jag berättar saker för honom som jag knappt vågar ta in själv, att jag faktiskt tänker.

Mer än märkligt, för det visar sig att den här mannen, tänker precis samma saker,  och plötsligt har jag lämnat över mina största spöken , till nån nästan vilt främmande, och fått en förbannat värdefull insikt, att det är helt okej, att ha de mest vansinniga ideer ibland. Det är inte "bara jag".

Nu, hemma i min trygga soffhörna kan jag tycka att det va lite märkligt, ganska häftigt  på något vis, men då, när vi sagt alla de där galna sakerna, kände jag mig plötsligt läskigt avklädd.

Och solen va alldeles för avslöjande , så jag försökte nästan gömma mig lite,  med håret åt alla håll, i sjabbig munkjacka, och en cigg i ena mungipan..

Sneglade lite på honom, försökte kanske flytta bort honom lite bara med blicken..

Insåg att han va alldeles för snygg...alldeles för klarsynt, alldeles för mycket klok och trevlig..

Undrar om han verkligen är snygg förresten?

Eller om han blev det i mina ögon bara, precis just då? Just för att den dör starka solen , lös upp honom på nåt smickrande vis?

Samma orättvisa sol som la sig som nån jävla strålkastare  på mig.

En ljustekniker pratar "slaskljus", sånt man absolut INTE vill ha, alltså om vi pratar teaterscen då:)

Slaskljus ger fula skuggor och konstiga förvrängda drag.

Orättvisa sol!

Hur som helst, jag berättade att jag skulle på den här grejen i morgon,lite från det ena till det andra,  och att det kändes så helt åt helvete fel-tajmat, men att gurskivor på ögonen och meditation, för att utsråla just det där lugnet jag inte har alls, det skulle nog göra susen.

Lite för klämkäckt och glättigt kanske, för han frågade om det skulle funka.

Och det gör det så klart, om jag intalar mig det!!

Time to go to sleep now..kiddon har blivit stor, ska sova i stan med sin "kusin" som egentlligen nog är mer hennes systers kusin, men jaja..de är väl kusiner då.

Hennes pappa stod och funderade en stund idag när vi pratade just om kusingrejen, och frågar om de vekligen är kusiner?

-Nä, alltså det är ju storasyrrans kusin..

- ja, jag tänkte väl det, för ingen av oss är ju släkt med dem..?

Hehe..det är sånt jag kan tänka ibland, å såååå skönt när nån annan säger högt.

Nåja, nattinatt , och imorgon är det en lite kul dag, imorgon slår IFK Norrköping  Halmstad på hemmaplan, nästan så man borde va på plats tror jag?

Jipp

...redo, nix, tror snarare tvärt om..

..har jag, va med Paula och lunchade på Spicy Hot i stan, och såg en vägreen precis gul av Tussilago på vägen hem..ibland räcker det där lilla för att tapetsera dit ett stort leende..SKÖNT!

Nu är det slutsolkat i sinnet för en bra tid framöver, finns ju så mycket mer att sysselsätta sig med:)

Love E

..riktiga "hela-huvet-fullt-med-tankar"-dagar..idag har varit precis just en sån.

Har haft det lite halvrörigt en tid, sån där jobbig tungrodd  röra, som egentligen mest existerar i skallen kanske..å fastnat där, rejält.

Hur som helst, inser än en gång, att antalet fullständiga idioter runt om mig växer i skrämmande fart, och som det nästan alltid är då, så är det snarare mig själv jag måste ändra på, som ett slags "varningssystem", den här gången är knappast nåt undantag .. :)

Nåja, det innebär såklart inte att ALLT bara är i mitt huvud, en å annan absolut klockren idiot finns det, hur man än ser på saken.. :)

Iallafall, så ska jag göra precis tvärt om ett tag..

Göra om , och göra rätt, börja om från början typ..

Hade en seriös tanke på att byta stad, eller "hade"..den finns nog fortfarande kvar lite, men den är ganska kluven..

Det är liksom skillnad på att "flytta från" och "flytta till", och nu va det väldigt mycket "flytta från" som lockade..

Jag hade en klok männsiska som kommenterade lite då å då här, för några månader sen, som med några enkla ord, lyckades få på mig "andra glasögon", gång på gång.

En sak som verkligen fastnade, va påminnelsen, om att jag inte kan påverka allt som händer mig, oavsett hur tungt och jävligt det kan verka, så väljer jag i slutändan själv, hur jag ska se på, och hantera det.

Alltid. Punkt.

Och helt ärligt, jag har gått bet här.

Hittar liksom ingen annan vinkel..jag har en människa som är fullständigt instabil, inte i närheten, men oroväckande nära ändå.

Som ena stunden kommer farande som ett jehu, alltså verkligen söker upp mig, för att jag vet inte vad, men iallafall fredlig, och så är vi överens, att släppa taget där,  leva och låta leva. ...

Men utan minsta förvarning, slår människan över till att vara gränsfall rabiat, med ett nästan galet fräsande vansinne, som ingen i närheten missar, eller blir mer eller mindre illa berörda av.

Å så är det igång igen då, samtal från en handfull olika personer, på en förmiddag, som sett eller hört, å har en massa tyck o tänk, och ..ja..det blir mycket.

Massivt!

Känns lite som rätt ord..massivt..och instabilt.

Och hur jag nu än väljer att se på saken, oavsett hur jag väljer att hantera det, så påverkar det mig, antagligen mer än jag kanske vill kännas vid.

Egentligen så har jag nog alltid varit orädd, på gränsen till dumdristig  genom åren.

Liksom inte haft vett att vara rädd, ens när det varit väldigt befogat.

Mer ryckt på axlarna och resonerat, som att "händer det så händer det" och det är onödigt att va rädd i förskott..eller iallafall nåt åt det hållet, det har inte legat för mig helt enkelt.

Men nu så är jag faktiskt, inte rädd, men har jävligt svårt att skaka av obehagskänslan..

Precis den jag övervägde att flytta ifrån alltså..

Och NEJ, jag är inte rädd för att någon ska göra mig illa, men jag märker själv hur jag faktiskt tar avstånd från människor jag verkligen inte alls vill ta avstånd ifrån, för att de i sin tur hamnar i skottlinjen.

På ett eller annat sätt, den ena efter den andra..

Och andra som jag verkligen känner är "nära", försvinner fortare än blixten, och gör precis tvärt emot allt de själva sagt och stått för, när det svänger runt i sinnet på herr Orkan.

För de påverkas såklart, och reagerar därefter..

FAN!

Så iallafall, efter en massa tänkande då, så har jag iallafall kommit fram till en sak, att det är dags att skaffa oljerock, en sån som allt rinner av..

Fast på insidan,och  inte som ett extra skal, utan precis tvärt om..

Hitta tacksamheten, värmen , lugnet och den där genuina livglädjen..

Äkta! Obedövat! Kristallklart!

Å då tror jag faktiskt, aav hela hjärtat, att de där glasögonen kommer trilla på plats, per automatik

Love E