The Eye of the Beholder

Two men looked out through prison bars; one saw mud, the other, stars.

— James Allen

..tänkvärt!

..för en tid sen, som jag inte lysstnat på ..ja , säkert på 10 år..

Så jag tog med den ut i bilen och satte på den..och insåg att jag fortfarande kunde varenda ord, varje textrad på hela skivan..

:)

Som ett litet skryt då, om mitt goda minne..

Men sanningen är nog mer, att den är helt underbart bra, och fastnade kvar, så som bara riktigt bra texter gör.. :)

två veckor sen, eller ja..12 dagar mer exakt då,  hade jag en väldans klok kvinna i andra änden, på telefon.

Ja, alltså, jag brukar ju ha henne i telefon ganska ofta, till min stora glädje, men just det här samtalet, va ganska så speciellt..iallafall nu när jag tänker tillbaks på det.

Vi pratade om en man, som jag...ja, va ska jag kalla det..hmmm..som jag precis träffat lite smått..well, vilkorslöst och helt utan krusiduller typ.

Hur som helst, så säger kvinnan i andra änden, att..

"-..om det skulle bli så att ni blir ett par..bla bla bla.."

och jag avbröt, och förklarade att

"-hallå, nu ska vi inte överdriva, det kommer inte bli så, vet du."

Ganska bestämd i tonen, inbillar jag mig dessutom att jag va;)

Hon svarade med en liten suck, och sa "det vet du inte"

Vilket jag så klart va tvungen att förklara att jag minsann visste, och en liten svada om varför jag visste osv.

än en gång sa hon bara "-det vet du inte."

Sen bytte vi samtalsämne, och det va liksom färdigdiskuterat.

Idag, alltså inte riktigt två veckor efter..så inser jag, att min kloka C vet mer om mig, än jag gör själv, i vissa lägen..

För, ganska förvånad är jag, när jag inser att jag saknar..saknar så det nästan svider lite..och att 4 veckor är jäääävligt länge, när man saknar..

Hmmm

Så vad gör jag nu?

Analyserar sönder det jag känner, om varför och hurför, eller bara låter det vara som det är?

Skippar alla motstånd, och ger känslan lite plats..?

För hur säker jag nu än va, på att jag inte ville ha något förhållande av något slag, på MINST ett år, helst 10, så har jag tydligen lyckats överumpla mig själv, på något vis...

Jag som va så evinnerligt trött på hela grejen, och verkligen såg fram emot att vara "bara jag" och hitta tillbaks till mig själv ordentligt..göra Vira-saker, njuta av att vara helt o hållet "självbestämmande" och utan förpliktelser..

Nu är det ju inte så att jag ska gfta mig och svära evig kärlek o trohet..definitivt inte alls sååå, men jag har så snabbt, att jag själv inte hann med, vant mig så duktigt, vid en persons närhet..att det känns tomt, utan honom..

Jag som skulle va så fri o obunden,  log med hela huvudet, när han ringde bara för att tala om hur mycket han saknade mig..innan han ens hunnit åka, eller typ nån timme efter att vi skilts åt..*L*

Jaja..den som lever får se..och jag ska åter igen, som så många gånger förr, träna på det där med öppet sinnelsag..

Märkligt märkligt..men faktiskt...jag tror jag gillar känslan..trots allt!

...kan jag känna lite hopp om livet.

Äntligen tror jag att min ekonomi ska hoppa igång igen...efter 3 månader utan en spänn.

Och jag svär inte ens åt försäkringskassan, nä..av nån underlig anledning så tycker jag mest synd om handläggaren, som försöker och försöker, men är låst till händer och fötter.

Nåja, mest synd tycker jag nog fan om mig själv, för det är mer än kännbart nu...det borde liksom ha kapsejsat för länge sen, men än så länge har vi fixat det..

Va på roadtrip med en vän igår, lite tråkigt att åka långt, men himla kul att träffa en massa nytt folk..

Kom på när jag stor där, i en lokal nån stans i stockholm, att va fasen, det va ju hit de busringde, hassangänget,  :), men de va faktiskt vansinningt gästvänliga, mer än man kan ana här..hehe-lyssna

Fniss!

Vaknade i morse av ett samtal från långtbortistaniannatland, någon som ville tala om att jag är älskad...å det känns så bra, bara helt..superbra!!!!

Så lite småleende ska jag nu fortsätta göra nåt nyttigt med dagen..

Kram kram

...att jag faktiskt svajjar till lite..fortfarande.

Inte särskilt ofta, men det händer.

Min förra chef, gav mig ett nummer , till en terapeut, som hon tyckte jag skulle ringa, i förebyggande syfte..för att stå emot och palla med allt snack som va.

-aja, tänkte jag, det där kan jag nog hantera, jag behöver ju knappast ta åt mig , va tanken då.

Å så är det ..9 gånger av 10 kan jag rycka på axlarna.

! gång av 10, kliver det rakt in i skallen på mig.

Det här är en sån gång.

hmmmm...

Sista tiden, ja månadernas turbulens har tillslut fångat lite av mitt sinne, och jag morrar o svär.

Som att det hjälper då..hehe..hmmm

Försöker omge mig med människor, eller i allafall ha människor som känner mig så väl,, runt om , så jag inte ens behöver fundera på vad de tänker o tror..å det stör mig faktiskt, att jag låter det spela roll.

Pratade med en vän för några dagar sen, berättade hela absurda historien för honom, och han skrattade så han kiknade..själv har jag liksom tappat humorn i det här fallet.

För jag har varit sysselsatt ska ni veta..

Med allt från att i månaders tid, micklat undan brev, så att någon skulle förlora sin hemförsäkring.så att jag sedan skulle kunna elda upp huset.(hade kanske varit enklare att bara ringa o säga upp försäkringen? Om man nu ändå tänker elda ett tegelhus,GÅR det ens?)

Och sedan har jag anställt en tolk, för att övertyga nån kvinna(på andra sidan jorden) som ingen ens visste existerade, om att inte svara i telefon, när xx ringer, för att sabba en spirande romans..( måste kostat skjortan, att först detektiva fram kvinnan, å sen hyra tolk..?)

Å sen knyckt ett kontokort för att dra till London o spela upp pengar...och passat på att handla kläder, på samma kort..

(undrar varför inte människor spärrar kort , om man nu blir av med något)

För att inte tala om alla fantastiska egenskaper jag fått..shit, att ingen skjutit mig för länge sen, är väl en gåta..med tanke på att det skjuts en massa runt om då..åxå mitt fel, så klart, ingen vet rktigt varför eller hur, men helt klart va det pga mig...

Allt det här och lite till, och det är bara en och samma stackare som råkat ut för illdåden, ska väl tilläggas.

Men hoppsan va alla borde vara försiktiga, för jag är kapabel att ställa till det minsann..

Nä, jag ska nog fan åxå bara lyssna på det, elller låta bli, å sen skratta åt eländet.

Men det som blir tufft, är att det drabbar inte bara mig, utan människor runt om mig..och jag kan intye göra ett dugg åt det,

Jag skulle kunna hålla brandtal till mitt försvar, och förklara, motargumentera, ja tom bevisa i vissa lägen, men till vilken nytta?

Och hur länge?

Fick höra en ny svada, ännu mer galenskaper, nyligen, och när jag insåg att , faktiskt-det kan ju finnas nån som faktiskt tror på det?

Och funderade på "varför" det snackades och fantiserades fortfarande, och en klok människa i min närhet, lyckaades för stunden förklara det för mig..och sen försvann det igen..å nu sitter jag här, och är bara såååå trött på det.

Så ja, ska sluta gnälla nu, som vanligt har jag lyckats skriva ut smolket ur huvudet :)

Och faktiskt, en smula speciell måste man ju vara , om det läggs så mycket energi på just mig?

Wow!

Ja fan, kanske tom lite smickrande..?

*L*

Solstrålar börjar kika in i rummet jag sitter..å det ser ut att bli en alldeles toppenfin söndag.

Ska nog väcka mina trollungar med nygräddade pannkakor..för att de är så gulliga, inte alls för att jag själv är sugen   

..skulle det kunna vara..men det är det så klart inte..den här gången heller!

Helt taget ur luften, och alla ev likheter med verkliga personer är ren slump, och olycklig tillfällighet-for the record, bara.

Jag är lite i obalans för stunden, typ...nästan i sån obalans att saker flyger i luften runt om mig..

Och anledningen skulle kunna vara något jag hört, tex, om en man, han kanske heter Olle..eller nåt annat.

Olle befinner sig i yttre Mongoliet, på affärsresa.

Men Olle har lite hybris, eller kanske kontrollbehov, eller rent av Guds-komplex, vad vet jag?

Hur som helst har Olle hakat upp sig på sin fd tant,Lena,  ganska rejält dessutom.

Så när han nu befinner sig där, i Mongoliet, så måste han ju på något vis se till så att han inte blir bortglömd, eller på något vis förringad..eller ja..inte vet jag, av vilken anledning han gör det han gör, det är bara antaganden.

Så Olle, som är med i en fiskeförening där hemma, kommer på den fantastiska iden, att han ju iallafall kan se till att Lena inte får tillgång till varken fiskekort , båt..eller ens får vara ute på den lilla sjön som föreningen har hand om.

( och detta gör han precis innan den stora tillställningen, fisketävlingen, som det är tänkt att Lena ska va med på)

Men eftersom det kan bli svårt att motivera detta för de andra gubbarna i föreningen,  så har Olle "fördelen", att vara ganska stor och temeramentsfylld, OCH dessutom så har Olle tjock plånbok.

Ja, resten är ganska enkelt att räkna ut?

Jojo, om man nu inte tycker som Olle, väldigt illa om hans gamla tant, så kan det komma att göra ont..eller resultera i bekymmer för en o annan, som Olle tagit under sina vingar rent ekonomiskt.

Den här Olle, är det förmodligen ganska synd om, att behöva använda sig utav makt medel, om än så subtilt och underförstått, måste ju trots alt komma ikapp honom ibland?

När han kanske sitter i sin ensamhet, och kanske krisar ihop en smula?

Vi får vara glada att Olle har tröstdricka, sån som lindrar oro och ångest för stunden, så att han slipper det där överskattade, ni vet, att se sig själv med klara ögon..eller kanske tom må lite dåligt för att man skadat någon , kanske flera, både nära o kära genom åren?

Man skulle ju kunna anta att det efter en tid, kanske lång tid, men ändå,, så kommer Olle börja tvivla, fundera på vilka som faktiskt är där, för att de genuint o odelat tycker om Olle...?

Och kanske kommer han då ha svårt, ja tom så det känns omöjligt, att skilja på vad som är vad?

För Olle, är i grund och botten, när han mår hyfsat bra, en otroligt varmhjärtad och sympatisk man, väldigt lätt att tycka om.

Men naturligtvis påverkas människor, utav olles lynnighet, eftersom man aldrig kan vara helt säker på hans sinnesstämning, och vad han kan hitta på .

Läste sociologi för en massa år sen, en stor teoretiker, Weber, hade en ide, om att det är ensamt på toppen, "rationalitetens järnbur"( går äkert att Googla) kallade han det...ingen kan komma in, och den som sitter där blir förtvivlat ensam och olycklig...

Tycker mig se en liten paralell? För om man som olle,  han har tröstdricka...och en massa pengar, så han kan bygga ett litet fort åt sig själv, å skaffa vakter att bevaka det, dygnets alla timmar...

Då

Jag tror att Olle någonstans, gjorde sig själv en otjänst, med fiskeföreningshistorien...

För på något vis, blev ju historien lite häpnadsväckande .

Även de herrar i fiskeföreningens , som kanske inte va så insatta i Olles liv rent privat, höjde nog en smula på ögonbrynen.

Och Lena, ja hon klarade sig ganska bra,  det finns ju fler små sjöar att fiska i , och så länge Olle inte köpt hela riket, så kan han ju inte begränsa henne mer än så..

jaha...och nu, är jag lugn och balanserad igen...

En liten stunds knappande på tangenter, och nyårsaaftonsformen är på intåg, skönt, ska verkligen bli helt ljuvligt, att vakna till ett nytt, och helt fantastiskt år i morgon.

Kram, och önskar er alla ett allra bästa 2011!!!

p.s En pilgrimsvandring,ni vet , den där klassiska på 80 mil, genom frankrike och ner i spanien?

80 mil för sig själv , i sitt eget sällskap..

Att verkligen lära känna sig själv, okonstlat och genomärligt..

Skulle det kunna va nåt för Olle?

:)

d.s