..lite "trots allt", för att jag fortfarande är en KRIS arbetare.

Trots att jag är på väg iväg då, så vet ajag ju att vi gör bra saker.

Som igår, när jag haft en grupp här på studiebesök, å de spontant ber om att få bli stödmedlemmar..fan, vi gör ju faktiskt riktigt bra saker..man blir lite hemmablind, ibland behövs det någon utifrån, för att förstå hur unikt det är.

Men nu va det faktiskt gårdagens Inlåst som gjorde mig stolt..fick nästan tår i ögat när de tog avsked och skulle mucka.

Vet inte om det framgått nån stans under seriens gång, men de som är "mentorer" är ju de flesta iallafall,

KRIS-arbetare..

Är det inte skumt, att det dyker in jobb så fort jag sätter mig vid datorn här?

Jaja..jag återkommer