...har jag rester från mitt forna liv.

Rester som jag skulle rensa ur och skicka till bättre behövande..

Rester i form av säckar..massor alltså, TVÅ förråd fulla, med kläder.

En massa helt oanvända kläder, och just i skrivande stund, funderar jag på vad som hänt med mig, egentligen..?

På den tiden jag va aktiv narkoman, i perioder jag mådde sämre, så förvandlades jag ibland till en äkta shopoholic.

"Ibland" är förresten fel ord, för det hände ganska ofta, och resultaten blev blá högvis med kläder.

Varför funderar jag på det nu då?

Jo, för att jag fortfarande har lite ångest, över vad jag ska sätta på mig, när jag ska på bröllop(fortfarande osäker på stavningen här) imorgon.

Inser att jag måste handla något, för i min garderob finns inget som passar på en sån tillställning.

Kan man må för bra för att handla kläder?

Låter inte det ganska sjukt i sig?

Men jag har ett JÄTTE motstånd, jag gillar inte klädaffärer längre..jag verkligen avskyr provrum..

Vet inte om det beror mest på att min kropp fortfarande är överdimensionerad..lyckades inte gå ner mer än hälften av de 20kg jag gick upp i vikt när jag la ner drogerna..eftersom klädköpargrejjen gick över samtidigt, så blir jag ju fortfarande ganska förvånad, varje gång jag ska prova något och inser att jag behöver minst två storlekar större, och det har ju ändå gått några år...hehe...sena reaktioner kanske?

Hur som helst, jag tror inte det handlar om bara det faktum att jag blivit större..nä, jag ogillar verkligen känslan som väcks i mig när jag står bland en massa galgar och hyllor, den där nästan lite smått maniska känslan.

Så en tanke som slog mig, är att jag kanske skulle kika in i mina förråd?

Nä, för det första så lär nog inget passa, och för det andra, så skulle det förmodligen dra igång mer obehag, än vad en Lindexbutik, eller någon annan butik, ens kan komma i närheten av...

*suck*