..igår, min Pappa Negerkungen och hans Lotta!

Så sabla vackra, att det va svårt att ta ögonen ifrån dem..tror faktiskt aldrig att jag sett en vackrare brud...?

Det va liksom något hon utstrålade..svårt att hitta ordet, men nån slags stolt värdighet..?

Har å andra sidan inte varit på sååå många bröllop innan..hehe, jo morsans, några stycken..

Men hur som helst, det va så där fint, så det stundvis va svårt att hålla tillbaks tårarna.

Hoppas verkligen av hela hjärtat, att de får ha kvar lyckan resten av livet, och faktiskt, jag tror att de får det.

Ska återgå till min soffa nu, och vakna lite i lugn o ro...*gäsp*