..är jag- på riktigt!!!

Fick ett urfint sms nyss, från ett mirakel på rundresa.

Så slår det mig, att jag nog ALDRIG i hela mitt liv, varit i närheten av att känna så mycket för en annan människa, som jag gör för den här mannen..

..och känslan är helt genuint och odelat, bara glädje.

Brukar inte skriva om det, vill liksom inte riskera att salta i någons sår..men så tänker jag ett varv till, och inser att jag ju måste kunna känna och skriva det jag vill, att det sen är själva läsandet, som är frivilligt..?

Jo, så är det nog..

Har ju kommit förbi tiden det annars brukar ta för mig att börja hitta fel..tröttna..ge upp, och dra mig ur, HELT utan en minsta tendens, inte ett spår, av missnöje.

Pratade med en vän igår om det, att man liksom undrar "var är haken?"

"är jag verkligen värd det här?"och att det stundtals verkar lite " för bra för att vara riktigt sant"

( Är sååå glad att du finns Paula, om du läser detta..eller, är såklart lika glad annars också;))

Börjar lite lätt förstå att det kanske helt enkelt inte finns nån hake, att det är så här kärlek ser ut,

tvättäkta, och känslan växer verkligen för varje dag som går..jisses..kan man spricka av lyckobubblor?

Trots ganska massivt motstånd runt om, så känns det så klockrent rätt..

Visst, klart att bjäbb utifrån ibland kliver in i skallen, jag är ju trots allt mänsklig, men det påverkar inte känslan av att detta är RÄTT.

Och visst svänger det rejält runt om just nu, är ju dessutom inne i en byta-jobb-fas, som är både spännande, och samtigt lite läskig..som Bambi på hal is.

Jobbet jag har idag, står ju för en stoooor del av min drogfrihet, eller är en stor anledning till att jag fixade första tiden, gav mig en massa motivation och stärkte mig i beslutet..

Vem är jag om jag inte är bara en drogfri narkoman(vilket jag ju ALLTID kommer vara)

Vem är jag, om jag inte har just detta runt om mig hela tiden?

Har nog kommit ganska långt där, har en stark övertygelse, om att jag är precis som vem som helst..inte ett dugg annorlunda, varken bättre eller sämre än precis vem som helst, och nu är det dags att gå vidare..

Hur som helst, åter till glädjen då-

Har lärt mig att det är enkelt att älska någon, det behöver inte vara knöligt, bökigt, och komplicerat.

Ganska häftig insikt..

Nästan så att jag får en känsla av att ha legat under en sten i skogen ett helt liv, en riktig "aha-upplevelse"

Inga tvivel, fullaste tillit, okomlicerat och bara så enkelt...

*wow*

Jo, jag är verkligen lyckligt lottad!:))

 

Hillevi

27 september 2009 01:03

Är verkligen glad för din skull att du äntligen har hittat rätt. Jag känner igen mig själv väldigt mycket i det du skriver, har haft en förmåga att falla för alla badguys förut. Jag kan också känna lite nu att det nästan är för bra för att vara sant och man nästan går och väntar på att det ska hända något dåligt, precis som att man inte är värd att ha det bra.
Kram ♥♥♥

http://hillevitony.blogg.se

 

Henrik

27 september 2009 14:46

Du är verkligen värd det bästa och jag gläds med dig, även om jag kan känna ett sting av avund också. Men det är bara för att jag önskar mig detsamma, ingen missunnsamhet här. Det ger mig hopp om att det finns kärlek nånstans på den här planeten.

Kramarkram Henrik

http://www.myspace.com/base431

 

Tattoo Paula

28 september 2009 17:27

Gumsalumsa!! Ajm såu häppi får jou!!! (Lite svengelska) Men sant som sten!! O du.... så jävla glad att jag lärt känna dig!! Tycker du är fantastisk, rar, ärlig och massa massa mer!! Pöss på dig o hoppas trollungen får en toppendag;-)

 

Elvira

29 september 2009 15:57

TACK sötisar!!!

Ja, vi är fasen lyckligt lottade tjejer..å du Henrik, det kommer till dig med när du minst anar det!! Helt säker är jag..

Kramisar

 

Henrik

29 september 2009 20:28

Ja, det tror jag också.... Tack å grattis!!

Krmrm Henrik

http://www.myspace.com/base431

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag söker styrka inte för att bli starkare än min syster utan för att kunna kämpa mot min största fiende- Mig själv.... ...

..om mig själv..   Hopplöst!  Rent destruktivt vansinne.....   sabbar allt, sånt jag hade...sånt jag har...å sånt jag lite smått börjat önska mig.... Men jag är FUCKED UP, med stora bokstäver..långt värre än jag ens trodde va möjligt.. ...

"Wearing The Inside Out" From morning to night I stayed out of sightDidn't recognize I'd becomeNo more than alive I'd barely surviveIn a word...overrunWon't hear a soundFrom my mouthI've spent too longOn the inside outMy skin is cold To the human t...

..bara för att visa att jag kunde skriva smörja på ett sätt som va bättre än hans "patetiska egofixerade skitblogg", ja, då bör han absolut kunna få ett eget inlägg, kan man tycka.. <så -Jag kommer aldrig glömma ditt sätt att kalla mig...

..kanske flera år lång, utan att jag märkt det..   hittar ingen annan rimlig förklaring, å förklaringar måste ju ALLTID hittas,  men inget som förklarar  varför jag under sista veckan flera gånger hajat till över mina egna tankar.   Som att j...