Va på min stora tjejs skolavslutning idag, hon slutar 6:an, å det va första gången jag va med..

hon har blivit så stor, å jag hann inte med alls..

Som alltid rör mötena med henne upp massor hos mig,och jag undrar om det inte är lika illa för henne..? Antagligen

Önskar så mycket att jag kunde vrida klockan tillbaks, å vet ju att det är omöjligt,så det jag kan göra är att försöka , å aldrig sluta försöka, göra det så bra jag bara kan, att finnas där nu och sluta straffa mig själv för det som varit..

Huuhh, så förbannat komplext, det är nog det enda jag har ren och skär ågren för, att jag aldrig tog tag i mig själv och fanns för henne, även om jag vet att hon har det bra och har haft det bra, så vet jag ju också att hon tänker och DET är riktigt tungt..

Låter väl inte klokt, taget ur sitt sammanhang så här, för som sagt, det finns många sidor i det.

Vet inte om det är mitt jätteförnekande ego som spökat mest, men ju längre min tid som drogfri blir, desto tuffare blir just den här biten..

Ska jobba imorgon ,eller hehe..glidarjobb kanske, ska på laserdome m ett gäng helmysiga tonårsgrabbar...ska minsann skjuta dem alla! :D

nattinatti