..eller borde iallafall..

Kurs i huvudstan i morgon igen..ett jäbbla åkande på oss, jag vet..

Å nu är det lite samma oro som spökar.rädslan att inte vakna i tid..huhh

Idag vaknade jag 09.15..skitbra när man börjar klockan 9..not!

Hur som helst, ska jag bara torka håret, borsta tanden å sen knyta mig, så det ska nog gå bra (det gjorde det ju sist, trots praktnojjan då, he he)

Ha en alldeles underbar fredag alla

Kram kram

..fyller huset, det vibrerar i golvet, å rutorna skallrar..

-grannen har skaffat ny stereo, å det KÄNNS!!

Gillar mina grannar, tycker om att det finns levande människor i min närhet..iallafall så länge jag inte försöker sova..men å andra sidan, har ju sovrummet en trappa upp, så det känns förhoppningsvis inte samma lika där :s

Nu är det avancerad matlagning på gång här..lilltroll ska få currykyckling när hon kommer hem=)

hehe..

Å för alla som känner mig, ska jag erkänna att det är Uncle Bens..Thai Curry..*suck* Men det är faktiskt näääästan hemlagat..får ju steka kycklingen själv..å koka riset..minsann!

För att precis ha gått en matlagningskurs, är jag fortfarande närmast usel på det...men jag försöker..*ler sött*

Kramisar

..den här va gränsfall till överkurs..men visst är det rätt?

Men här va jag faktiskt tvungen att detektiva lite=)

..svåååår

..som snabbast kom han in och tog en fika..

När Thomas torskade i Mars 2006, så åkte han in tillsammans med grannen å gode vännen.. (alltså i en och samma person)

"I" fick kortare straff, 4 år, å muckade för ett par veckor sedan..

Hur som helst, att träffa honom drar igång tankar,,allt jag gjort om i mitt liv, allt jag börjar få ordning på, känns så bräckligt..

Plötsligt inser jag att det inte är en livstid tills Thomas är ute, och hur mycket skyddsmurar jag än bygger uppo omkring mig, så känner jag mig fortfarande inte övertygad om att jag kan stå pall där..huhh..jag vill, och jag måste..

Lägger inte någon skuld på honom, för jag har alltid haft en egen vilja, fri vilja är en sanning med modifikation, men egen vilja-joo..

Läste just kloka ord, där någon skrev att "inget i det förflutna kan hindra dig att leva här och nu"..å så är det nog.

Det förflutna spökar, att jag vet hur det har sett ut, gör mig rädd för hur det ska bli..

Fastän jag egentligen vet, att det är bara jag själv som kan tillåta mig själv att rasa, eller tappa det jag har..

Hehe..kan tro att tankegången är svår att följa..

Hur som helst, har ett å ett halvt år kvar att bygga upp mig själv på, å ser jag på hur långt jag ändå kommit nu, så går det säkert superbra!

Jepp!

Så är det, utan tvekan!

Å än en gång blev min oro lindrad av att bara skriva ner den lite..å komma på att lösningen har jag inom mig, bara våga lita på den mer..så ordnar sig allt!!

Love E