..har jag haft på mig, å inte ens märkt det själv..

är det inte märkligt ändå?

Den fula fuuuula koftan, den smyger sig på mig..

Stackars jag som inte gillar julen,,

Stackars jag som är knarksugen, stackars jag som jobbar för mycket, stackars jag som har satt sprätt på alldelses för mycket pengar, stackars jag som har trååååkigt..

Men så gick jag 30 m hemifrån, på ett möte, å insåg att jag inte är ett minsaste dugg synd om, att jag faktiskt har det ruskigt bra..

..jag kunde gå hem, till MITT hem, med mina saker, utan att ha bekymmer med att ta mig upp för trapporna, sätta mig framför datorn med internetuppkoppling, bädda ner mig i soffan med mysfiltarna jag älskar, göra en kopp av mitt favvothe..å bara vara alldeles ensam å njuta av det..

Det finns många som har det värre, MYCKET värre, å det är något jag behöver bli påminnd om med jämna mellanrum...

Julen är straxt över, å jag överlevde den..

Knarksugen kommer jag kanske vara, till o från , under resten av mitt liv, men jag behöver inte agera på det, å det släpper så fort jag LÅTER det släppa..

Jag har satt sprätt på för mycket pengar, visst, men jag jobbar, det kommer nya, å då får jag kanske ta å lära mig att hantera dem istället..?

Har jag tråkigt, så är det ju dessutom upp till mig själv att göra något annat då..

Å jobbar för mycket..? Visst, ibland, men jag älskar det jag gör, å jag är jäääävligt glad att jag har just det jobb jag har..

Å nu ska jag ta mig tusan uppskatta att jag är ledig, å sluta vara så jäbbla ynklig..

Inget saknas mig ju..egentligen...

Kram kram

 

Johnny

26 december 2008 22:36

Bja att du gick på möte. Förslaget går att uppfylla, muhää!!!

 

peter

26 december 2008 22:49

Oj vad jag kan känna igen mig i vad du skriver... hur offerkoftan kommer smygande utan att jag ens märker det... när jag ser problem istället för lösningar... glömmer bort de tacksamma tankarna... ja när jag blir för upptagen av livet på livets villkor och glömmer bort att jag faktiskt lever... och att jag har det sååååå jävla bra.

Tur att jag kan gå på ett möte då... så jag inte glömmer bort var jag kommer ifrån... och blir påmind om vad jag har... ett liv värt att leva *L*.

(((kram)))
peter

http://vagava.blogg.se

 

Elvira

26 december 2008 23:20

Ja, visst va det bra? Kan ju säga "for the record" att jag faktiskt alltid gör bja saker..*ler* Nästan iallafall..
Kramis

 

Elvira

26 december 2008 23:25

*ler*
Jaa, verkligen ett liv värt att leva, jag med...

Kramkram

 

Kicki

27 december 2008 15:50

Vet du...man måste ha tråkigt för att kunna inse att man har skoj!! =P Ibland måste man få ömka sig själv...känna att det är lite synd om en...det bästa med det är ju att man förhoppningsvis inser att det finns de som har det värre...då kan man le och börja njuta av de små höjdpunkterna i livet som tex ännu en dag utan droger, lr som för mig...en dag som jag kunnat äta ganska normalt...de e lycka för mig just nu..och naturligtvis mina nära å kära som förgyller min tillvaro!! Kramiz

http://gammtackan.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag söker styrka inte för att bli starkare än min syster utan för att kunna kämpa mot min största fiende- Mig själv.... ...

..om mig själv..   Hopplöst!  Rent destruktivt vansinne.....   sabbar allt, sånt jag hade...sånt jag har...å sånt jag lite smått börjat önska mig.... Men jag är FUCKED UP, med stora bokstäver..långt värre än jag ens trodde va möjligt.. ...

"Wearing The Inside Out" From morning to night I stayed out of sightDidn't recognize I'd becomeNo more than alive I'd barely surviveIn a word...overrunWon't hear a soundFrom my mouthI've spent too longOn the inside outMy skin is cold To the human t...

..bara för att visa att jag kunde skriva smörja på ett sätt som va bättre än hans "patetiska egofixerade skitblogg", ja, då bör han absolut kunna få ett eget inlägg, kan man tycka.. <så -Jag kommer aldrig glömma ditt sätt att kalla mig...

..kanske flera år lång, utan att jag märkt det..   hittar ingen annan rimlig förklaring, å förklaringar måste ju ALLTID hittas,  men inget som förklarar  varför jag under sista veckan flera gånger hajat till över mina egna tankar.   Som att j...