..pratade med T idag, pratar ju bara var 14:nde dag nu, på gott å ont, för shit va den människan lyckas klampa rakt över mig ibland...

Där sitter han, inlåst sen flera år, å med flera år kvar, å försöker styra i mitt liv här ute..

Å ju mer jag tänker på det, dessto mer sjukt blir det...

( så när jag skrivit ner det i ord här, ska jag släppa det,bra terapi!)

Där sitter han å planerar med en av SINA vänner, vad jag ska göra, med vem jag ska göra det osv..

Nä, i ärlighetens namn så gjorde han det nog i välmening ( hoppas jag),

men ändå så obetänksamt...kanske trodde att jag skulle bli glad av en liten resa, bokad betald å klar, men varenda nervtråd i mig ställer sig rakt ut,å skriker SLÄPP MIG NU!!!

Shit!

Mycket morr här, å svårt att förmedla känslan i ord...

Det dyker upp så många andra minnen i skallen bara, en massa jobbiga grejer..

Varje gång han närmar sig insikten att det är kört för oss, varje gång börjar det här om...

Det lär bli en tuff verklighet att mucka till...

Önskar att jag någon gång får honom att fatta, att hans straff blev lika mycket mitt när allt rasade, att jag ändå va tvingad att hålla ihop det som gick, å det ska gudarna veta va tufft, för att sen när jag inte längre orkade få en massa skit för det ..

Men det va JAG som styrde upp det,å tog ansvar för mina missar,  utan hjälp eller ens minsta stöd från honom...snarare tvärt om!

Men det är historia nu, jag lever mitt eget liv nu, å lever det ända ut i fingerspetsarna :D

Känner mig äkta å ärligt fri, starkare än jag någonsin varit, iallafall längre stunder, mår bättre än någonsin, "kan-själv-skylten" upphängd- den är dessutom stolt dekorerad!!!

Så det är bara att gratulera T, som lagt ut tusenlappar i onödan,ännu en gång!

Vad är det de sjunger, cant buy me love...?

Ska f-n skicka skivan till honom...