..har jag utvecklat, haha..inte ego som i egoist, utan ego som nåt slags,, ja jag vet inte hur man bäst beskriver det.."jagkänsla"?

Jag har en teori, en tanke som jag tror benhårt på, att positivt attrahetrar positivt, typ motsatsen till Murphys lag( om nåt kan gå åt helvete-då gör det så)

Är inte det som den mest självkalara sak i världen?

Va just ute å åt med nära vänner, å vi hamnade lite i den diskussionen..

Å så fick jag goda råd ang min vän som vill va mer än vän-tack för tipsen!

Sen hade vi riktigt kul funderingar om S&M( ja, det va mitt fel, jag har ju redan erkänt att jag fastnade där igår...morr, jäbbla bok till att ge mig ideer), avancerayt värre, gissa om de andra gästerna, iallafall de som satt närmast å hörde, tittade generat..haha

Är så tacksam för att jag har människor omkring mig i ur å skur, jag, som räknat bort alla i bekantskapskretsen, så gott som, har lärt mig att uppskatta dem som är kvar, som inte lät sig rensas bort, trots ihärdiga "försök" från min sida..hmm

Känner verkligen i hela mig att jag är älskad, å älskar tillbaks, att det jag ger får jag så många gånger om tillbaks, det är i stunder som denna jag VET att come what may, inget är omöjligt..

Huu, nu känner jag mig superflummig, men jaa, antar att ni förstår ändå...*ler, blinkar, tittar lite lagom bedjande...?*

haha

Stora kramar

Har varit barnledig i helgen, å inte fått gjort ett dugg, absolut ingenting nyttigt...

Även om det är hur skönt som helst att vara slapp så börjar ju undra om jag inte går till ytterligheter, hade jag inte haft en god vän som tog med mig ut för att äta igår så hade jag nog missat att äta oxå i helgen..suck!

God vän ja..hmm..

Har svårt med balansen där börjar jag inse, vet inte om jag ibland blir FÖR mycket vän, skickar ut fel signaler, skapar förhoppningar som är helt fel, har haft diskussionen åtskilliga gånger nu (känns tryggt att skriva här, för det vet jag säkert, han läser inte här...)

Vad gör man, eller i jag-form då, vad ska jag göra, när jag är SÅ tydlig med att jag är gärna vän, inget mer, å ändå inte når fram med det? Slutar umgås m människan?

Det skulle kännas sorgligt, minst sagt, men kanske är enda sättet..?

Hjälp mig här, ni som läser, vad gör man?

Från det ena till det andra, hamnade på en chatt igår, bland ett gäng duktiga drogförespråkare, å försökte "infiltrera dem" fniss, lyckades ganska bra faktiskt, men avslöjade mig ganska snart, som en trist moralkärring hehe...

Blir fortfarande lika störd när vuxna människor romantiserar droger, å andra sidan brukar jag inte ge mig in i diskussionen, det räcker med mitt jobb, å med människor jag har runt mig, men kunde liksom inte låta bli..

ähh, nu ska jag sluta sitta här å försöka göra mig upptagen, å ta i tu med disken istället..

Kramisar 

..så skulle det här va min flickvän!