..hehe, det är så man gör för att få uppmärksamhet, fniss..

Nä, men allvarligt talat, har ju snöat in på boken jag läste innan, å den berör just de Sades ideer, om att man inte lär känna sig själv, förrän man når sina yttertsta gränser, och att sex, smärta å kärlek är just några av människans gränsupplevelser..

Så nu har Vira fastnat i ett jättegrubbel-SHIT va jag måste missat mycket..

well, så illa är det inte, men tanken på vad jag egentligen missat med alla bortknarkade år, tycker jag levt som om varje dag varit den sista i långa perioder, där det knappt fanns ett igår, å ganska sannolikt inget i morgon, men det har ju varit under ett konstant dimmigt rus..

Känner mig ibland helt nollad på vissa områden, som en fullständig lantlolla faktiskt...

Ja, det låter kanske lite vagt, för jag har ju fortfarande halva medvetandet kvar i boken, samtidigt som jag skriver här.. 

Nååja, ska fundera vidare på hur jag bäst formulerar det jag menar, så återkommer jag

Kramisar!

är boken som jag sträckläst idag.

Jag, som inte läst en bok, sedan jag blev släppt i frihet, å det är över ett år sedan nu, fullsändigt slök hela boken.

Vet inte om språket va så bra, eller storyn, men den grep mig rejält, med sin beskrivning av sökande efter kärlek å det ultimata sexet..

Å det va inget tantsnusk a´la Collins, utan jaa..läs själva, Paulo Coelho heter författaren.

Duktigt inspirerande minst sagt, hehe, så nu ska jag ut å köpa piskor, å remmar, å div attiraljer.. ;)

Fick precis en avhyvling..tror jag, eller ett desperat försök till en avhyvling, från en människa som minst sagt, fastnat i ett ögonblick, å inte lyckas ta sig loss..(lyssna på texten-träffsänk!!)

Det händer JÄVLIGT sällan att jag lägger luren i örat på någon, men nu gjorde jag det, för att lyssna på substanslöst skit är under min värdighet, å dessutom att börja dra in min dotter i det, att hon varit med å sett mig på fyllan..(?) Herregud-kom med nåt bättre, människa!

Då  har man till att börja med backat tiden rejält, å så känns det ganska befängt..ja, , jag vet att jag utsatt mina barn för en hel massa saker de skulle sluppit i en idealvärld, att jag har en massa tillkortakommanden som mamma, men jag har tagit itu med det, törs se mig i spegeln idag, å vet att jag gör ALLT i min makt för att gottgöra både dem å framförallt mig själv, för det...

Jag är medveten om det, går vidare, å framför allt, så ser jag till att  inte gömma mig för verkligheten, bakom nerdragna persienner, eller suckandes från en balkong med utsikt över andras förehavanden...

(heehe, med undantag för grannens husvagnsvrak då..men det är en annan sak)

Ja, det är en pik ,till just den äkta bitterhagga som försökte sänka mig med sin dynga, för det är så hennes liv ser ut 24/7..eller nära nog för det..