...äter just en läskig medicin(pencillin-hamstertand) som tydligen har en lite udda bieffekt- den funkar som antabus om jag dricker alkohol, å DESSUTOM har den alla antabusens biverkningar, så jag har en konstant otäck metallsmak i munnen, hemskt är det..

Någon som vet vad man kan göra för att lindra den?

ALLA TIPS ÄR VÄLKOMNA..står snart inte ut ju..suck

...va vi igår, för att hälsa på T på Hällby..

Mitt i jobbigaste gassande sommarvärmen, begav vi oss alltså på resa för att låta oss låsas in i ett rigoröst säkerhetsmedvetet fängelse, det är INTE å kommer nog ALDRIG att kännas upplyftande.

Känns fortfarande som att jag börjar ladda nästan en vecka före de här besöken, å när de är över´, är jag precis dränerad på energi..

Nåja, nu är det ju knappast för min skull vi åker dit, utan för att lilltroll ska få träffa sin pappa, å igår funkade det faktiskt bättre än någonsin, hon som förut blivit precis tagen utav besöken å knappt sagt ett ord på flera dagar efter, va snarare tvärt om igår, glad å pladdrig när vi kom därifrån, å DET känns riktigt bra.

För min egen del känns det mer som att varje besök innebär ett nytt farväl, liksom mer spiken i kistan för varje gång..

Det är över, jag går vidare, å det känns faktiskt på något vis viktigt att ha honom med på noterna där..att veta att han inser, och accepterar det fullt ut..

Fick en fråga för en tid sen, om vi verkligen va färdiga med varann, å det vet jag, ja det är vi, och  framför allt vet jag ju att jag själv är färdig där, idag vet jag dessutom med ännu mer säkerhet att han också är det..

Lättnad, frihet, men åxå lite vemod, är känslorna för dagen..iallafall vad gäller den biten..

Nu sover lillan över hos en kompis , sin bästis, som hon knappt träffat under lovet, så skönt att se dem tillsammans, pladdrandes i mun på varann, skrattande, livfulla, vackra kids..

Det fanns en tid för inte så länge sedan när hon knappt vågade släppa mig ur sikte, av rädsla för att jag skulle kunna försvinna, ja hon hade ju varit med om det, flera gånger på kort tid dessutom, först pappan som blev gripen, å sen jag då, vilket innebar tre akuta omhändertaganden för henne,  olika länge, i olika akuthem..

Så att hon nu så tryggt knatar i väg å sover borta känns som en riktigt bra bekräftelse på att jag gör någonting rätt, å värdet å känslan i det är faktiskt helt obeskrivlig..

Bara att passa på att njuta kanske, så jag ska göra just precis det..

Nattikram

..med "Kurtan"!

Smörsång så det dryper, men är fortfarande torsk på rösten...