..för att få ro, och sova i natt.

Känner mig lite lagom lullig redan, å mitt lilltroll ligger i soffan o sover redan, sjuk är hon, stackaren, som blir lite snorig vart 5te år på sin höjd.

Fick en alldeles underbar kommentar innan, tack hjärtat, men jag publicerar den inte, eftersom det va telenr i den..nog för att du gillar nya folk att messa med nätterna igenom;), men du vet, jag är lite rädd om dig, å man vet aldrig vem som läser..

Hur som helst då, har haft en riktig lågvattendag, men nu på kvällskvisten har det släppt, och jag vet ju, att det kommer vara upp o ner en tid.

pratade med en vän idag, om att man inte ska försöka förstå varför man krisar ihop ibland, utan bara låta det vara, och plana ut..

Kan ju säkert stämma i de allra flesta fall, men jag vet ju vad som rasade..eller,det har ju varit några månader , med allt från kaoset när skottskadorna, väldigt nära, tog musten ur mycket, sen jobbet som behövde dra in på personal..sist in först ut, å så Toker som ..ja, det blev ett abrupt slut med tvärnit.

Å mitt i det ska jag plugga in en massa kuser på minitid..

Poff sa det, å Vira tog slut en stund, men sakta men säkert kommer jag igen..på ett eller annat sätt.

Utan medicinerna som doktorn ville ha i mig, kan verka galet för er som läser, men jag har svårt för att laborera med hjärnan, å det som hände va att jag blev som en levande Zoombie..men en ledsen sån. Då kännsdet bättre att vaa riktigt ledsen stundvis, men iallafall kunna känna glimten av klar tanke ibland.

Ja, laborerat med hjärnan har jag ju gjor förr, säger folk när jag förklarar, men det är inte riktigt det samma..well, sak samma, inga mer utlägg om det, skönt att vara utan dem iallafall..

Well, nu är jag där igen, lämnar ut mig, gnyr  inför publik..men som sagt, det lättar, hjälper faktiskt lite..

Önskar er alla fina drömmar, såna ska jag sikta in mig på nu..om inte trappen till sovrummet kändes sååååå lång:)

Kjamisar

<

p>...å Vira är sömnlös..

Funderar en massa, försöker låta bli..men så återkommer funderingarna..

Antar att det är naturligt kanske.?

Försöker på något vis att reda ut vad som slog slint, vad som golvade mig pladask.

Önskar att jag hade svar på alla frågor, inser att jag antagligen aldrig kommer få dem, å det STÖR, ordentligt.

Nåja, vardagen börjar bli uthärdlig, inte toppen, men det funkar.

Tydligen så tar det en stund att klättra upp igen..

Nåja, ska bädda ner mig alldeles straxt, och försöka lägga bort tankarna, iallafall de jag inte kan göra något åt..

Nattinatti alla där ute