..har du börjat röka?!! vrålade en vän idag, när jag förklarade att jag tagit beslut om att lägga av just med rökningen..

- ehh..alltså..njae..inte riktigt, men ..ja.. , svarade jag, å kände mig riktigt korkad.

Sanningen är att JA, jag har precis landat i ett återfall, och det va riktigt blåst gjort.

Men jag tog ett beslut i morse, att om jag fick ett positivt besked från "drömjobbet" så ska jag inte köpa fler cigg..å det fick jag ju :)

Alltså har jag nu bunkrat med små minisnus igen, i smaker som lakrits..viol..you name it.

Så stoppar jag in en sån där liten torr rackare, och det smakar fan i munnen, och illamåendet sprider sig med blixtens hastighet ända ut i tårna..fiiifan så hemskt.

Men istället för att boxa på mig själv att jag va så dum som började igen, ska jag bara konstatera fakta, jo det gjorde jag, men jag vet hur man gör när man slutar, så jag fixar det också!!!

Bara så alla vet, no problems!!

Det är nu jag borde läsa mina inlägg från i Januari antar jag, använda mig själv som förebild kanske?=))

någonstrans inbillar jag mig dessutom att det blir så mycket lättare den här gången..hehe..återstår att se då!

Love E..(som har tre cigg kvar att röka innan stinkpinnarna blir ett minne blott..å hostan..å huden som ganska snart fick en askgrå nyans...)

*affirmerar-igen*

...JABBADABBADIBBELIDOOOO nu..?

=))

Jo då, de är positiva på drömjobbet, väldigt intresserade..ska ordnas lite formaliteter bara, en djupintervju..och ett provpass eller två, sen är det bara bra om jag kan komma igång snarast!!!

Fattar det inte riktigt själv just nu, vågar liksom inte riktigt ropa "hej"..men törs nog fasen viska ett litet tyst "hej"?..fastän jag inte kommit helt över ån..?

Fick hämta ut min stackars vän från sjukhuset idag..på riktigt synd om henne, med lapp för ögat och ont så in i svordom tydligen.

Men nu är det över, klart..färdigt!

Har myror i kroppen, studsar som vanligt mellan golv och tak här..

Djupintervju..? Hmmm...räcker det att vara bara jag?

Är jag tillräckligt stor nu?

Färdig?

Är mina värderingar och tankar så sunda o friska, att man törs lita på min förmåga, att hjälpa till och laga lite trasiga tilltuffsade tonårsbarn?

Är jag verkligen där snart?

Har ju sagt det så länge jag minns, att när jag är tillräckligt hel, så ska jag ge resten av livet för att "laga trasiga tonåringar"..visste bara inte riktigt när det skulle bli..eller på vilket vis, men kanske är det just här..

Jag som saknar en Gudstro, eller det gör jag inte helt, jag har ju helt klart en alldeles egen högre makt, men inte kanske riktigt Gud, som andra hittar i kyrkan, jag åkte faktiskt till en kyrka just idag..för att hitta ro, sans och hopp.

Gick inte in, kunde inte, för den va låst, men jag satt utanför och såg solen skina precis bakom taket på den, mot klarblå himmel, och höstträd i vackraste färger runt om.

Kan ju säga att vad man än tror på  så är Gudstanken svår att helt avfärda då..

Bedövande vackert.

Nu sliter lilltroll i datorn här..så jag lämnar platsen då, till uppenbart bättre behövande..

Love E