..min klokaste Annika sa idag, hon sa det mest i förbifarten i en diskussion vi hade, men ..ja..det greppade mig.

Jo, det hon sa, va att om man någon gång älskat någon, alltså verklig äkta kärlek, så unnar man den människan all lycka.

Låter så enkelt å hur självklart som helst..visst?

Men jag tänker på, alla dessa par som går isär, å sen blir bittra som fan, kastar skit högt o lågt på varann, baktalar, jävlas..ja ni vet, tom använder barn som släggor mot varann..

Varför blir det så?

Äkta kärlek, i sin renaste form, kan väl aldrig slå över så fullständigt?

Eller?

Att älska någon gör man väl oavsett..mina barn tex, det finns ju inte på kartan, att kärleken till dem skulle kunna ta slut, vad de än gör i livet.

Är det sån skillnad på "kärleken" alltså, eller lägger vi in mer..som ägande..kontroll..ja, vad som helst då, men inte fan är det väl på riktigt äkta kärlek då?

För när en relation slår över i att göra varann mest illa, och få sista ordet..ja, som jag ser det, så handlade det förmodligen inte ens om kärlek från början då...

Bara en tanke jag inte riktigt kan släppa..jag tycker den är fin, på riktigt vacker, om man kan kalla tankar vackra då :))

"att kunna glädjas med den andras glädje.."

Annars då, har insett att för mycket ledigt på raken är farligt för mig, på riktigt farligt, får skumma tankar..ideer..och börjar tappa greppet lite, så jag återgick till mitt jobb, men i Norrköping då, tills det blir klart med det andra..(tror snarare att det är just väntan, än oviljan att va ledig som snurrar till det?)

Ganska skönt att komma ut, träffa folk, hur som helst.

Hur som helst visar det sig att en jobbkiddo dog igår, överdos, 21 år gammal.

Tredje drogrelaterade dödsfallet i min "närhet" det här året, andra via jobbet, och jag blir stum å förlamad i skallen..orkar inte ta in en till..

Börjar jag bli avtrubbad?

Klart som fan det är tungt, men allra mest känner jag frustration..för att det inte tar slut, eller för att man är så maktlös..

Den enda jag kan ansvara för är mig själv, jo jag vet..men det hindrar inte att man som jag så gärna ändå trillar in i att försöka, och gå bet..

Jaja, en liten lägesrapport från en återvänd Vira va det där..

Kram kram