..dotters blogg, och läser ett inlägg som verkligen får mig att haja till.

Funderar en stund på om jag egentligen ska skriva om sånt här, men eftersom hon själv lagt ut det så är det säkert ok..

Fick höra en gång att en kvinna läste min blogg lite i studiesyfte, så just till dig, kan jag ju skriva att HÄR är en riktig drivkraft som får iallafall mig att tänka ett varv till innan jag tar ett kliv tillbaks..

För det händer verkligen grejjer i skallen när man läser det, hon har blivit stor inser jag, och klok..

Pratar med lilltroll om det, undrar hur hon tänker..om hon haft eller har samma rädslor, och får ett rungande

"- vad tror du?!! Det är väl klart!!!" till svar..

Har pratat med stora nu, försökt att förklara, att drömmar ändå är drömmar..att pappa kommer förmodligen överleva oss alla, bara för att jävlas.

Det finns gånger jag kan stå rak i ryggen och tycka att jag står för det jag gjort i mitt liv, å så finns det stunder jag

önskar att jag kunde leva om mina sista 20 år..just nu, är en sån stund..

Men en liten sak som slog mig mitt i kaoset som blev, är att jag är såååå obeskrivligt lycklig, för att jag inte längre gör mina barn sjuka och otröstliga av oro, de tror inte längre att jag kanske dör om de lämnar mig en stund, eller att jag ska vara plötsligt inlåst, så att de inte får se mig på länge..och hur det än är, så är det bara mig själv jag kan ta ansvar för här..

..å det ska jag fortsätta med!

..och klokaste kvinna, alla kategorier!!!

Inte "min" Annika då, men min sponsor är hon..

Va i Norrköping idag, träffade henne för en fika och en liten runda på stan..som jag hastigt o lustigt fick bryta upp ifrån för att lilltroll inte hade nån hemnyckel med sig, och när jag väl kommit hem , så går hon inte att nå..*morr* men det är ju en annan story.

Hur som helst, så känner jag som alltid när jag pratat med henne, att mina STOOOOORA bekymmer, egentligen är ganska små..att jag egentligen har det ganska bra, att mitt liv för det mesta är ganska enkelt, och det är en sabla bra känsla=))

Jag är dessutom ganska frisk ändå, för det mesta, mina reaktioner är ganska normala.

Jag har fortfarande stor nojja på jobbsvaret imorgon, men den hotar knappast att ta livet av mig..bara nervös..

Mina stackars närmaste har förmodligen snart hål i skallen av mitt tjat, och jag börjar faktiskt bli en smula trött på mig själv också..hehe..

Va nere på jobbet(det jag alltså fortfarande har) och bubblade en stund, saknar ungarna nåt grymt inser jag..

De är så söta när de nästan slänger sig över mig och babblar i mun på varann..se mig, se mig..

Jaja, jag kan ju faktiskt titta in o babbla lite, precis så ofta som jag känner för, vad som än händer.

Nu mina vänner, är det stora rycket som gäller här, 15 minuter intensiv städning (med en tacksam tanke till Peter)

och sen laga mat..OCH ta rätt på snurr-kiddon som hade så attans brådis att komma in hemma, men försvann..*morr*..-igen!

Love E

..på den här långledighetsgrejen inser jag..

Inbillar mig att det är svårt att njuta av ledigheten , just för att jag inte vet när den tar slut.

Hoppas snart, på ett bra sätt.

Insåg att jag mer eller mindre omedvetet glider bort ifrån mitt gamla jobb,. i helgen, när jag sitter och pratar med en kille, och han frågar om jag inte har med KRIS att göra på nåt vis, och jag svarar"-hade" utan egentlig reflektion..

Men sanningen är ju fortfarande, att jag har semester..fortfarande betald semester, för att känna efter, vart jag vill.

Får besked imorgon, från önskejobbet.

Hoppas massor, men pendlar lite mellan hopp o missmod..

Ett behandlingshem..som inte är fullt belagt..men med full personalstyrka..i inte allt för bra ekonomitid..

Bara tanken på att de klurar och försöker , är ju ganska fantastisk..

Samtidigt så är jag sååå övertygad om att det vore rätt, för både dem och mig, och på något vis måste jag ju ha lyckats förmedla det på den där timmen vi pratade, annars hade de nog inte ens försökt..visst?

Men att vara ledig, att inte ha några större mål för dagen, är inte nyttigt,alls.

Funderade på att somna om i morse, när jag vaknade straxt efter 8, men är lite nojjig på att helt tappa dygnsrytmen snart..

Jävla gnäll här..orostankar och höst..suck..

Ska åka och hälsa på min sponsor idag, inte så mycket för att reda upp skallen, som för att jag saknar hemnne massor, har inte träffat henne på månader nu..

Det är nog dags att återgå till rutinerna där, fort!!!

Har dessutom fått ett uppdrag, att leta upp en akvarieaffär i Norrköping, en speciell..jag, som aldrig kunnatstava till lokalsinne(hehe, jo, NU kan jag)

Ska kanske passa på att titta in på jobbet jag semestrar ifrån samtidigt..jo, det ska jag.

Massa kram, å ha en finaste dag!