Är fri från medberoendet.

25 oktober 2009 18:16

Jag, det tror jag att man kan vara...beroende och medberoende...det är ju väldigt lätt för en tillfrisknande beroende att skylla problemen på ett medberoende. Har man ett behov av någonting som inte är "nyttigt" ska man hålla sig så långt borta från det man bara kan.
Det tillfrisknade är ju friskt eftersom man bestämt sig för det...sen...är det upp till var och en att lyssna på sin inre röst och inte lyssna på beroendets röst som kan vara väldigt påstridig, smart, vältalig och aldrig så självklart.
En medberoende enligt mig är ju inte "sjuk" i ett beroende själv utan har fastnat i någon annans beroende av nå´n anledning som man mot alla odds måste bryta...man får inte låta någon annans beroende krypa under sitt eget skinn...alla har ett ansvar till sig själva...låt det vara så tycker jag! Hoppas det hjälpte nå´t kanske blev lite luddigt...men...

Henrik

28 oktober 2009 11:35

Så här tror jag, lite olikt föregående inlägg, och enligt vad jag lär mig på skolan. Beroendet är en hjärnsjukdom man föds med. Det tar sig olika uttryck hos olika individer beroende på omständigheter som uppväxtförhållanden, tillgång, ens unika biologi, sociala omständigheter m.m

Ett uttryck är medberoende, som så gott som alla beroende har mer eller mindre av. Min erfarenhet är också att så gott som alla "enbart" medberoende vid närmare granskning visar sig ha t.ex outvecklad alkoholism, tablettberoende eller något processberoende.

Uttrycken förändras också över tid, när vi tar bort drogen utvecklas ofta något annat, t.ex spel- eller sex och kärleksberoende. Eller medberoende. Det finns alltid en risk i sponsorskapet eller när vi arbetar med beroende att vi hamnar i medberoende.

Vissa utbildningar i USA kräver minst tio års drogfrihet innan man får utbilda sig till beroendeterapeut. Det finns nog goda skäl till det.

Kramarmer Henrik

Är fri från medberoendet

28 oktober 2009 15:02

Har levt med en alkoholist i ca 6år och jag blev vad AA kallar en medberoende...för jag hade inget beroende själv av varken alkohol eller någon annan drog. Det enda jag var beroende av eller kallat vad ni vill var att han skulle bli fri från sitt alkoholmissbruk...vilket misslyckades då...
Han kan bli medberoende om han nu väljer att leva tillsammans med en likasinnad...därför tror JAG att jag är fri från mitt medberoende pga att jag har valt att inte leva tillsammans med honom längre...

Synnöve

29 oktober 2009 16:50

Hallo tjejen!1
Vilka svåra frågor du kastar ur dig!!"ler" Vad ska jag svara på detta???För jag är ju nu för tiden nykter alkis,men jag är ochså medberoende då min son är aktiv i sitt narkotika behov.Men jag har ju lärt mig att hålla han på ett avstånd som inte drar ner mig och knäcker mig totalt. Men det är ju min son så nog är jag allt lite medberoende eller vad tycker du Elvira??Kram S