..har sin första permision , på onsdag..

Lilltroll är på andra sidan landet då..å jag..ja..jag önskar att jag va där åxå..

-Va skönt!, säger folk, runt omkring...

-jaja..visst, för HONOM ja..

Men för oss..eller läs Elvira, som jobbat som ett litet djur, för att skaffa ett eget liv, de senaste tre åren, känns det som ett äkta och rent jävla...ja..som en skärseld, att ta sig igenom.

jag villintevillintevillinte...

Allt jag skulle vara klar med tills nu..jag hann ju inte med...fan!

lilltroll är på andra sidan landet..själv ska jag hämta hyrbil i Norrköping, å bla bla bla..en jävla massa att göra, har jag skaffat mig, men *fuck*jag kommer inte undan , med all jävla vilja i världen..

Har sagt att vi ska äta lunch ihop..för den goda saken..å jag villintevillintevillinte!

So far, so good, heter det ju, och kanske är det lika bra att ge sig nu..att sluta låtsas?

Well..skit sak samma, ska sova nu, jobb imorgon, och jag kan ju hoppas på ett sista-dygnen-mirakel...

Tre år,fyra månader å två dagar hade jag på mig iallafall...Vildvira är typ världens segate..pucko

Men jag gjorde mitt bästa -helt klart!

Sov så gott, kram kram

..egentligen!

Går på högsta volym i bilen, å jag sjunger med för full hals...en annan version..men ändå...

..tankar, har jag, som far runt o runt, i skallen...

Tänkte sätta dem lite på pränt, men det är svårt att fokusera, och sortera..så jag skriver bara en rad, för att tala om att jag lever.

Hamnade på ett möte i morse, inte av egen vilja, utan för att en vän frågade, om jag inte kunde ta med honom på ett.

Å det blev ett sånt där ruskigt nyttigt möte, ett lite "träff-sänk"-möte.

Jag har lyckats klura ut två saker, som får mig i känslomässigt svaj, det ena är ärlighet, den där jag strävat efter att behålla i allt jag gör.

Å det andra är min näst intill sjukliga självcentrering, mellan varven, alltså, att hålla den i någorlunda shack så..

Är inte det nästan hela beroendesjukdomen i ett litet piffigt nötskal?

Jo..jag tycker mig känna igen det lite..hehe..

Hur som helst..

 Sen jag fick mitt körkort, har jag blivit en anings splittad.

För visst va det en helt enorm känsla, att plötsligt få den där "OK-stämpeln", som kortet faktiskt är.

Visst är det frihet, att kunna sätta sig i bilen, å bara åka, när helst jag känner för det.

Men...för det finns ett litet men här, jag har tappat lite av glöden..

Det där "målet" att sträva mot, hela tiden.

Det där som till en början bara gällde att inte dra i mig något just den dan, som sen blev att få hem lilltroll igen, fixa lägenhet, skaffa jobb, å till sist kortet då..

Ja nu har jag ju grejjat det, så vad ska jag göra nu då?

Skulle behöva ett nytt "omöjligt" uppdrag, att lyckas med..

Låter förmodligen helt skruvat..?

Framför allt så ser jag ju själv, hur det är mitt ego som tjafsar här, som istället för att njuta till fullo, behöver hitta en hake, i saker som är bra..

Bahhh..nu ringde det här, å jag ska lämna datorn en stund o knata över till en vän, så jag skriver vidare sen, för det går inte spara o fortsätta på annat vis än att publicera..

Love E