.."sådär löjlig, självuppoffrande o klängig" sa en vän till mig härom dan, å det va tänkt som nåt positivt.

Hon har nog ganska rätt i det, jatg är nog väldigt mån om att ha kvar mitt eget space, hur nära människan ifråga än står.

Jag håller på att bli galen, tror jag..kan inte tänka en hel sammanhängande tanke ens..

En känsla är fortfarande bara en känsla..å den styr mig inte..eller nåja, bara liiiite..yttepyttelite då;)

Det är tisdag idag..mötesdag..borde maybe gå dit, eller kanske inte..tänkte åka ut med River till hans farmor en liten sväng, kanske lämna kvar honom där? Vet inte alls hur han tänkt, det visar sig..

Lilltroll kommer hem i morgon, dagarna rusade iväg med en helsikes fart, berodde väl mest på att jag va i Norrland mitt i barnledigheten.

Funderar en del på hur det kommer vara när Thomas kommer ut igen..kommer hon vara hos honom varannan vecka då?

Kommer han hålla sig drogfri?

Borde jag boka ett besök med lillan, eller ska de bara träffas när han har permisar? räcker det?

Jag har definitivt ingen större lust att åka dit, gillar inte miljön, men borde jag det för hennes skull?

HAN vill ju såklart..men vems vilja ska styra?

Känner mig ganska egotrippad i det här..svårt fall, doktorn grät..

Jaja, sofflocksstund hägrar iallafall nån timme, så puss o kram alla

..en känsla, och en tanke är bara en tanke" läste jag nyss någonstans.

Tacksamt!

Precis vad jag behövde just precis nu.

Jag håller på att måla in mig själv i ett hörn-duktigt-rent känslomässigt.

"Här o nu" funkar skitbra i relationer som bara ska va just "här o nu"..men när de börjar kännas..inuti..stort..då skrämmer det,.. rejält!!!

Jag måste akta mig för saker som gör ont,eller som kan komma att göra ont, säger jag, samtidigt som jag inte har en sekunds kontroll längre..

Inte fullt så kartig längre, inte ett sablans dugg...

Helt förvridet galen..?

Eller kanske på gång att trilla in i en rungande förälskelse..?

SHIIIIT va jobbigt, nä, nu ska jag skärpa mig...:)

Love E