Kan ju liksom inte bestämma vilken låt som är bäst..eller, vet inte ens om låtarna är bra, men vilken RÖST!!!

Stämmer SÅÅÅ illa med hans utseende, men han sjunger ju så att han blir snygg..å det visste jag inte ens va möjligt..

I kommentaren alltså...

Har ju snöat in en massa på det :D så jag läste en del idag på jobbet,

(å shit va jag hoppas att min chef inte läser min blogg plötsligt *fniss*- å OM du gör det så va det en engångsföreteelse*blink, blink*)

å hann tom bli riktigt upprörd, slog upp BDSM på wikipedia, och fick en smärre chock, när jag insåg att man nästan klassar människor som ägnar sig åt det som någon psykisk abnormitet!!!

Vi lever ju på 2000-talet!!

Helt sinnessjukt, men å andra sidan va det inte länge sedan homosexualitet togs bort från det man ansåg värt att klassa in i DSM-IV (en massa symptom som ska uppfyllas för en viss psykiatrisk diagnos...typ, nåt åt det hållet iallafall)

Hur som helst, tror jag att jag får låta tankar stanna vid tankar ett tag till, hehe, har ju träffat en riktig mysmänniska, som är lite rädd för handbojjor tom..hihi..hmm, är det NU jag lämnar ut för mycket..?

Nä just det, det va ju så det va,eller ÄR, min blogg mina tankar mina beslut..

lite sent, eller kanske "på tiden"..?

*ler*

Mår bra gör jag

släpper rädslorna, den ena efter den andra...

Tittar på mig själv med nya ögon, tittar på andra..gillar det jag ser,

vill se mer..

Har lääänge haft jäåttemotstånd mot att släppa in nya människor i mitt liv,

men det börjar ge vika nu, kan tom känna att jag VILL ..

Min jättemur har utan att jag själv märkt det fått inte bara sprickor, utan stora bitar är ju faktiskt borta, å det bästa av allt är att jag gillar det, kanske lite svajande osäker än, men nyfiken..pirrig

Vad ville jag ha sagt med det här då?

 -Absolut inget egentligen, bara tänker högt, eller i skrift då, haha

..har jag utvecklat, haha..inte ego som i egoist, utan ego som nåt slags,, ja jag vet inte hur man bäst beskriver det.."jagkänsla"?

Jag har en teori, en tanke som jag tror benhårt på, att positivt attrahetrar positivt, typ motsatsen till Murphys lag( om nåt kan gå åt helvete-då gör det så)

Är inte det som den mest självkalara sak i världen?

Va just ute å åt med nära vänner, å vi hamnade lite i den diskussionen..

Å så fick jag goda råd ang min vän som vill va mer än vän-tack för tipsen!

Sen hade vi riktigt kul funderingar om S&M( ja, det va mitt fel, jag har ju redan erkänt att jag fastnade där igår...morr, jäbbla bok till att ge mig ideer), avancerayt värre, gissa om de andra gästerna, iallafall de som satt närmast å hörde, tittade generat..haha

Är så tacksam för att jag har människor omkring mig i ur å skur, jag, som räknat bort alla i bekantskapskretsen, så gott som, har lärt mig att uppskatta dem som är kvar, som inte lät sig rensas bort, trots ihärdiga "försök" från min sida..hmm

Känner verkligen i hela mig att jag är älskad, å älskar tillbaks, att det jag ger får jag så många gånger om tillbaks, det är i stunder som denna jag VET att come what may, inget är omöjligt..

Huu, nu känner jag mig superflummig, men jaa, antar att ni förstår ändå...*ler, blinkar, tittar lite lagom bedjande...?*

haha

Stora kramar

Har varit barnledig i helgen, å inte fått gjort ett dugg, absolut ingenting nyttigt...

Även om det är hur skönt som helst att vara slapp så börjar ju undra om jag inte går till ytterligheter, hade jag inte haft en god vän som tog med mig ut för att äta igår så hade jag nog missat att äta oxå i helgen..suck!

God vän ja..hmm..

Har svårt med balansen där börjar jag inse, vet inte om jag ibland blir FÖR mycket vän, skickar ut fel signaler, skapar förhoppningar som är helt fel, har haft diskussionen åtskilliga gånger nu (känns tryggt att skriva här, för det vet jag säkert, han läser inte här...)

Vad gör man, eller i jag-form då, vad ska jag göra, när jag är SÅ tydlig med att jag är gärna vän, inget mer, å ändå inte når fram med det? Slutar umgås m människan?

Det skulle kännas sorgligt, minst sagt, men kanske är enda sättet..?

Hjälp mig här, ni som läser, vad gör man?

Från det ena till det andra, hamnade på en chatt igår, bland ett gäng duktiga drogförespråkare, å försökte "infiltrera dem" fniss, lyckades ganska bra faktiskt, men avslöjade mig ganska snart, som en trist moralkärring hehe...

Blir fortfarande lika störd när vuxna människor romantiserar droger, å andra sidan brukar jag inte ge mig in i diskussionen, det räcker med mitt jobb, å med människor jag har runt mig, men kunde liksom inte låta bli..

ähh, nu ska jag sluta sitta här å försöka göra mig upptagen, å ta i tu med disken istället..

Kramisar 

..så skulle det här va min flickvän!

..hehe, det är så man gör för att få uppmärksamhet, fniss..

Nä, men allvarligt talat, har ju snöat in på boken jag läste innan, å den berör just de Sades ideer, om att man inte lär känna sig själv, förrän man når sina yttertsta gränser, och att sex, smärta å kärlek är just några av människans gränsupplevelser..

Så nu har Vira fastnat i ett jättegrubbel-SHIT va jag måste missat mycket..

well, så illa är det inte, men tanken på vad jag egentligen missat med alla bortknarkade år, tycker jag levt som om varje dag varit den sista i långa perioder, där det knappt fanns ett igår, å ganska sannolikt inget i morgon, men det har ju varit under ett konstant dimmigt rus..

Känner mig ibland helt nollad på vissa områden, som en fullständig lantlolla faktiskt...

Ja, det låter kanske lite vagt, för jag har ju fortfarande halva medvetandet kvar i boken, samtidigt som jag skriver här.. 

Nååja, ska fundera vidare på hur jag bäst formulerar det jag menar, så återkommer jag

Kramisar!