Hon är jävlar i mig den klokaste kvinna jag mött, utan undantag..

Iallafall vad det gäller att "plocka upp mig"när jag är låg..å då menar jag inte att muntra upp genom att dra en vits, eller peppa lite, utan hon lyckas leda mig, så att jag lyfter mig själv.

Fattar inte HUR hon gör det, men hon lyckas varje gång, å det makalösa är att hon förstår att jag behöver det, fastän jag kanske inte riktigt säger det.

Annika är min sponsor, blev det, när jag för snart ett år sedan, å ganska motvilligt, förstod att jag inte skulle fixa min drogfrihet bara på "pin kiv"..eller, jag hade kanske fortfarande varit drogfri, men jag hade definitivt inte haft den livskvalitet jag har idag...

Låter kanske lite enkelt, att en väg som har tolv steg, för att komma till en befriande självkännedom kan göra sån skillnad, jag va nog den som hade mest tvivel om att det skulle göra skillnad, första månaden ängnade jag åt att tala om för Annika,att det va meningslöst, å bara dumt, å att det inte skulle funka på mig..

Idag, VET jag att det gör skillnad, men åxå att det bitvis gör jävligt ont...

Idag va en sån dag, där det onda, en stund faktiskt höll på att sluka mig, men se-Alive and kicking, är jag uppenbarligen, å kommer snart lägga mig som en ännu lite lugnare Elvira, med nya insikter, och framförallt, en enorm tacksamhet!!

Låter jag svamlig o obegriplig, så säg till så benar jag gärna ut det..egentligen fattar jag inte ens varför jag skriver det här..men..som sagt, terapi kanske!!

Stora varma kramar

:D

Pust!

En stunds förvirring här..två tjejer med samma namn ringde om vartannat..

Men båda talade om att han va i en stad 8 mil härifrån, å att de skulle höra av sig direkt när de hade honom nära..

Jäbbla lillkille att oroa då!!

..finns det gott om..

Men det jag för tillfället försöker lura ut, är varför man inte kan anmäla en 16åring försvunnen, eller be om polisens hjälp, innan det gått ett dygn?

När det är natt,5 minusgrader ute, å ungen är full, å ute på driven utan jacka å skor?

Försöker ha tillit här, att inte gå igång på något, som ändå inte gör skillnad...

Men jag är orolig, å faktiskt så undrar jag hur fan de prioriterar..kunde ju vara lite flexibelt, att man såg till varje enskild situation, men icke!

Nåja, som sagt, har gjort vad jag kan, så nu är det väl bara att vänta med mobilen i näven..å hålla alla tummar!

Å ändå så kommer katastroftänket, tänk om han lagt sig ute, då har han ju med säkerhet frusit ihjäl..

Nä, dumma tanke-BORT!

Men i mitt huvud, blir saker som den här ganska svåra att trycka undan..

Kram kram...Kommer tillbaks så fort jag vet nåt...