Min stora tjej har lagt in sin överväxel nu, i att övertala mig att låta henne göra piercing..i naveln.

Problemet är att hon ju bor hos farmor å farfar, å de säger blankt nej.

Hur som helst, hon är väldigt medveten, om att vårdnaden ändå står på mig och pappan.

I allafall- gumman har tjatat, å tjatat , i över ett år, så det är knappast någon tillfällig ide´..

JAag har försökt prata med farföräldrarna, å de är tjurigt oresonliga, ett nej är ett nej, å pappan vill bara att hon ska va "hans lilla bebis"så han vägrar gå med på det åxå..( Ja,han uttryckte sig precis så!)

Alltså, frågan nu, gör jag väldigt fel, om jag ändå tar med henne å gör piercingen?

jag tycker att hon har önskat det såååå länge, att risken att hon ångrar det är mini, å eftersom hennes ett år äldre bästis har massor-som hon SJÄLV gjort, hemma, så känns ju risken överhängande att hon gör det samma straxt, å då riskerar man ju verkligen komplikationer...

Huuu.."svårt fall-doktorn grät";)

Har varit i Norrköping å kollat på Mia Thörnblom och Susanne..eh, vad hon nu hette..i 2,5 timme..om självkänsla och personlig coachning.

Vet inte om det va så mycket nytt, men Mia som person är ju själv inspirerande. Härlig, spontan, sprudlande..lite "trollig" så:)

Hur som helst ett trevligt avbrott i vardagslunken..

Skrev alla papper med D idag åxå, så på måndag börjar han jobba "på riktigt"

Attans va skönt, för alla parter *nöjd å glad* :D

Alltså D är killen som jag skrivit om förr, min nya"jobbarkompis", hade honom ju bara" till låns" innan..

Ska bädda ner mig straxt, så nattinatt fina människor..

Kram