...va på födelsedagskalas, gick jätteomväg därifrån, heh..viktnojjan, åt en aning för mycket tårta :)

Kom hem, hade ju en plan om att fortsätta, bara lite, med att fixa iallafall köket adventssnyggt, men så kom den stora stygga fredagströttheten..

å INGET blev gjort..

Det är sååå märkligt, jag kan tycka det ska bli skönt att vara helt barnledig, att göra saker för mig själv bara, i min alldeles egna takt, men så kommer kvällen, och jag känner halv panik..

Gamla ränder som inte går ur, rastlösheten, känslan av att "jag borde passa på"..men passa på med vad? Och samtidigt sååå trött..

Inget adventsfix , inget fix med nåt, blidde det :S

Passar på att kolla på Idol iallafall, och det är svårt att inte le, när Johan sjunger och kameran fångar in ett par helt tokiga småtjejer*fniss*

Ja, jag menar verkligen tokiga..ni som tittar på samma förstår säkert ..

Ha en bra kväll, my darlings..Kram

Stutdsar nästan jämnfota av lycka!

För jag har kommit på ett knep att lura mig själv att gå till handling!!

Så är det!

Stal först två prima ideer, den första av Peter, hans "15-min" och la ihop den med Coachens råd igår, att allt bara handlar om att verkligen "bestämma sig"...

Tillsammans blev ideerna e helt diskad disk, rensad pappershög på köksbordet OCH sist men inte minst, ett betydligt gladare sinne!

Ska straxt på födelsedagskalas, å när jag kommer därifrån ska jag ta ett nytt beslut, om 15-nya min, att fixa advent i köket..till att börja med.

Tänk att stulna ideer kan bli så himla bra:D

Kram kram

..i piercingfrågan...

För att, jag faktiskt är hennes mamma, å det beslutet till syvende å sist, är mitt.

Bara den insikten är stoooor ska ni veta!

Glömmer ibland bort det, sätter mig själv på både andra å tredje plats, när det gäller henne, för att jag tror att så välodigt många andra, vet bättre..

Men min bästaste granne här, Tuulikki, gjorde det enkelt för mig i morse, genom att bara säga, att det är jag som bestämmer, eftersom jag är hennes mamma!

Hehe, å det syntes tydligen att jag växte 5 cm, när de orden gick in!!

Mao- min stora dotter ska få piercing i naveln nästa vecka, för att hon vill, å för att jag efter moget övervägande kommit fram till att det är ok.

Och jag är faktiskt hennes mamma!

Kommer aldrig kunna ta tillbaks åren jag inte funnits för henne, kommer aldrig kunna göra dem mindre smärtsamma, kommer aldrig kunna radera ut sorger, besvikelser å saknad hos henne..eller mig själv.

Men det är min dotter, och kommer fortsätta vara så till tidens ände, å min dotter ska få piercing, cause I said so!

:D

Kram